- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
124

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124 Kock: Om a-omljudet.
några dylika urnordiska ord skulle kunna påvisas i nyupp-
täckta urnordiska inskrifter, så bör man naturligtvis antaga,
att redan ett till a sig u tv eck lan d e ö framkallade o-om-
ljud på u. Detta har dock, såsom nämnt, hittills icke skett.
Emellertid vill jag kraftigt framhålla, att den av Noreen
och Hultman föreslagna och här diskuterade modifieringen
av min regel för a-omljudet är y tte rs t m inim al. Enligt den
ena formuleringen verkas a-omljudet på urnord. tid dels av
gammalt a, dels av ett ur urnord. ö utvecklat a. Enligt
den andra verkas a-omljudet på urnord. tid dels av gammalt
a, dels av ett sig till a u tv e ck lan d e ö. Skillnaden mel-
lan de två uppfattningarna ter sig såsom ännu mindre, när
man besinnar, att enligt den äldre uppfattningen h v a rje ö
skulle red an på u rg erm an sk tid hava framkallat a-omljud.
III.
Jag övergår till att göra några korta anmärkningar om
Hultmans försök att utreda a-omljudet på u i fornsvenskan.
Hans behandling därav upptager med materialsamlingen 128
stora kvartsidor. Både tid och utrymme förbjuda mig att i
detalj granska denna vidlyftiga och mycket komplicerade
framställning.
als altes lehnwort, welches einem fem. öw-stamm wiederspiegelt, aufgefasst
werden soll, setzt e s . . . . ein *holön mit o in der ersten und 0 in der zweiten
silbe voraus. . . . ” Men — väl att märka — han framhåller själv, att ordet
Btår för isolerat, for att man därav skulle kunna draga någon slutsats. För
övrigt är det — såsom S. själv genom det av mig spärrade wenn antyder
— ytterst ovisst, om fi. holo är ett g a m m a l t (urnordiskt) lån. Så vitt jag
förstår, kan det mycket väl utgöra ett lån från den samnord. tiden eller från
det fornnord. literaturspråkets tid och representera den o b lik a kasus holo
(som ju fått sitt o i rotstavelsen på analogisk väg från nom. hola). Jmf.
härmed att enligt Hultman hos Setälä s. 27 noten 3 ”die ostseefinnischen
Wörter auf -o, die den femininis auf ö entsprechen, von urnord. a k k u s a t i -
ven auf o . . . . ausgehen könnten”.
Då Hultman i sin avhandling icke åberopar sig på det finska låne-
ordet holo såsom ett stöd för sin uppfattning, torde även han frånkänna det
hvarje vitsord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free