- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
127

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Om a-omljudet. 127
dragit till att åt roten giva w-ljud även i sådana ord som part.
skuti ’skjuten’ (numera även skute). Om därmed menas, att «-lju-
det skulle hava vållatoen rent mekanisk utveckling skotin > skutin,
så tror jag ej, att Å:s uppfattning är riktig. Förekomsten av i
har väl endast vid valfrihet mellan de sedan gammalt brukliga for-
merna skotin och skutin givit utslag till förmån för den senare
(och detta är väl även Å:s mening). Detta får bekräftelse av rspr.
Under det att fsv. hade brutin :brotin, flutin :flotin, frusin :frosin,
burin : borin, skurin :skorin etc., har nysv. rspr. bevarat endast u-
formerna, och även fsv. (östg.-lagen) har kumi (pr. konj.), kumin,
kumit, men kombcer, koma (jmf. Kock anf. st.)”.
Jmf. ävem mitt uttalande härom i Ark. nf. Y, 245.
Både H. och jag anse således, att o-ljudet i kona, koma
etc. beror på a-omljud av u, och att det dialektiska genom-
förandet av u i gen. kunu, pres. konj. kumi och part. kumin
står i kausalsamband så väl med ordens kortstavighet som
med ändelsevokalerna u, i i ultima.
Olikheten mellan H. och mig ligger blott i följande:
Enligt H. hade på ett något äldre språkstadium o-voka-
lisationen alldeles g enom förts i kona, konu och i koma,
komi, komin ; därefter övergingo — antar han — av den
nämnda anledningen ljudlagsenligt konu till kunu, komi komin
till kumi kumin.
Enligt min uppfattning åter hade i de i fråga varande
dialekterna o-vokalisationen aldrig fu llstä n d ig t genomförts;
man hade alltså på ett något äldre språkstadium jämte den
strängt ljudlagsenliga gen. kunu även konu (med o analogiskt
från nom. kona), jämte den strängt ljudlagsenliga pres. konj.
kumi även komi (med o analogiskt från koma) och jämte det
ljudlagsenliga part. komin även kumin (med u analogiskt
från pres. konj. kumi etc.). Yid denna växling kunu konu,
kumi komi etc. och vid val mellan dessa former vållade or-
dens kortstavighet i förening med ultimas u- och «-ljud, att
w-vokalisationen (i kunu, kumi, kumin) blev den segrande.
Ehuru olikheten mellan våra åsikter icke är stor, vill
jag framhålla företrädet hos min uppfattning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free