Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Om a-omljudet. 129
Även därutinnan finnes en likhet mellan Hultmans och
min uppfattning av a-omljudsfrågan i fornsvenskan, att vi
båda anse, att de invid u stående konsonanterna spelat en
roll. Dock är den roll, som H. vill tillmäta konsonantljuden
oftast en annan än den, som jag ansett mig kunna tiller-
känna dem.
Emellertid är olikheten mellan Hultmans och min åsikt
om a-omljude t i fornsvenskan ändå synnerligen stor.
Denna olikhet kan framför allt karakteriseras sålunda:
Enligt min — och väl även alla andra forskares —
uppfattning hava ursprungligen samma a-omljudsregler till-
lämpats i fornsvenskan som i de västnordiska språken, och
detta av den självklara anledningen, att vi fattat a-omljudet
såsom en u rn o rd isk (eller ännu äldre) företeelse.
hiatus samt akc. 1 med levissimus på den följande vokalen. Jag tillägger
på anf. st. i Sv. landsm., att även vokalförlusten i sådana fsv. ord som boa
> bo, sea ;> se etc., nom. pl. mask. grai(R) ;> gra etc., 1. pi. pres. seom >
sem etc., dat. pl. skyom z> skym etc. skulle ku nna förklaras på samma sätt.
ehuru i dessa se n a r e analogi-inflytande är möjligt.
Nu söker H. s. 176 f. visa, att ändelsevokalen i hiatus ljudlagsenligt
förlorats i gen. byar >• by, inf. jHya Z>fly etc. med akc. 1, och han och jag
äro alltså på denna punkt (i allt väsentligt) av samma uppfattning.
Jag tillägger att jag nämnt detta ÍDgalunda för att på minsta sätt
klandra, att Prof. Hultman förbisett mitt uttalande om denna sak, ett förbi-
seende, som naturligtvis var ytterst lätt.
Här må nämnas, att även den v ä s t n o r d is k a förlusten av en infor-
tisvokal omedelbart efter en annan likartad eller snarlik vokal utan tvivel
står i samband med akc. 1 i ord med hiatus. När t. ex. ack. sg. fem. gråa
blir gra, dat. sg. trêi blir tre etc., så beror detta därpå, att orden hade (ljud-
lagsenligt) akc. 1 med levissimus på ultima, och att de två sammanstötande
vokalerna voro lika eller snarlika. Utvecklingen har varit väsentligen lik-
artad i t. ex. isl. dat. gräum > grýum >■ grým, och orsaken har varit den-
samma. Däremot förloras (normaliter) i de västnordiska språken icke infor-
tisvokalen vid hiatus, om vokalerna äro olika (dat. sg. búi etc.).
På östnord. språkområde har utvecklingen säkerligen varit den, att
f ö r s t vid hiatus ultima-vokalen ljudlagsenligt förlorades i ord av typen
ack. sg. fem. gräa > grä (i överensstämmelse med förhållandet i de västnord.
språken; denna utveckling kan vara samnordisk), och att senare vid hiatus
ultima-vokalen ljudlagsenligt förlorades i ord av typen gen. sg. bÿarz> bÿ.
ARKIV FÖR NORDISK FII.OLOOI X X V I, NY FÖ U D XXII. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
