- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjunde Bandet. Ny följd. Tjugotredje Bandet. 1911 /
190

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 Kock: Tillägg.
är ju inte osannolikt att staden vuxit upp på eller omkring
en gammal tingsplats. I så fall skulle den lilla ön eller
halvön i ”Offerplatssjön” med sitt vå ock sin tingsplats ha
varit den omjivande näjdens både religiösa ock judisiella
huvudort.
Yäxjö. Ludvig Larsson.
Tillägg.
Lektor Ludvig Larsson har anmodat mig att uttala mig
om huruvida enligt min uppfattning den av honom fram-
ställda etymologien av namnet Växjö är möjlig från rent
lingvistisk synpunkt.
Denna fråga sammanhänger med det rätt komplicerade
spörsmålet, huru under förhistorisk tid det umord. ljudet ch
(h) behandlades i olika ställningar, och frågan beröres delvis
även av det diskutabla problemet, huruvida cA-ljudet eller
det slutljudande a-ljudet förlorades tidigast i ett ord sådant
som nom. ack. sg. urnord. *wiha ’helgedom’. Jag skall icke
här inlåta mig på dessa spörsmål i hela deras utsträckning,
utan jag inskränker mig till följande korta anmärkningar.
Med den av lektor Larsson framställda etymologien har
man att utgå ifrån ett urnord. *wiha-saiwiR (jmf. got. weihs
’helig’, saiws ’sjö’). Enligt den först av Bugge i Ark. IV,
132 ff. uppställda regeln fór behandlingen av %framfor h
(jmf. även t. ex. Kock Svensk ljudhistoria I § 170, 1) blev
detta till *wéh(a)-saiw(i)R. Nu är det otvivelaktigt att, så-
som got. bi-niuhsjan : isl. nýsa ’speja’ etc. visa, ljudgruppen
hs efter lång vokal och diftong övergick till s (ej fø), om
h sammanstötte med s redan på tidig urnordisk tid (Tamm
i Ark. II, 342); efter kort vokal övergick däremot Tis till fø,
även om h sammanstötte med s, på tidig urnord. tid, t. ex.
bredvid liggande delen av Kronobergsgatan ock en smal remsa av kvarteret
Lejonet på andra sidan om denna gata.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1911/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free