Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist : Anmälan. 199
lösning af texten samt slutligen dansk öfversättning. Tyvärr fram-
häfvas icke särskildt de rättelser, som företagits; för att få reda
på om ett ord eller en vändning i B-texten har handskriftlig he-
mul eller beror på rättelse, måste läsaren alltid rådfråga A-delen.
Det hade varit en fördel, om ett nottecken eller en kursivering
fäst uppmärksamheten på korrigeringarna.
Någon gång, se B, s. 74 (Kormåkr 18: 4), B, s. 145 (Olåfr
Tryggvason(?) 2: 8 ) sättes i B inom parentes en alternativ text-
form. B, s. 86 föreslås en ändring i prosaupplösningen, så ock
t. ex. s. 93, 107, 111.
Dikterna äro, så vidt möjligt, kronologiskt ordnade. De ano-
nyma vers, som någorlunda säkert kunna hänföras till ett bestämdt
århundrade, finnas samlade efter de namngifna skaldernas.
De nu publicerade häftena omfatta skaldedikterna från nionde
och tionde århundradena.
I öfverensstämmelse med sin kända ståndpunkt har Finnur
Jónsson till dessa århundraden fört mångfaldiga verser, som af
andra forskare anses härröra från en senare tid. Vissa skaldevisor,
om hvilkas senare affattningstid intet tvifvel kan råda, hafva utgall-
rats från den äldre poesien — jag erinrar om de två första strofer,
som tillskrifvas Egill i hans saga. Stundom ha verser fått med-
följa, om hvilkas äkthet utgifvaren hyser mycket starka tvifvel (se
t. ex. B, s. 18 f., 93, 144).
U ti den större litteraturhistorien (1: 500) afskiljas såsom
oäkta flere lausavisur af Egill, hvilka nu upptagits under honom:
nr 10, nr 28—30 {i A, men ej i B, betecknade såsom tvifvelaktiga)
samt nr 39, som i båda texterna märkts med ett frågetecken. Vi
spåra här en med åren växande tilltro till sagotraditionen beträf-
fande Egils författarskap.
I fråga om den handskriftliga textens fixering har jag endast
observerat ett exempel därpå, att utgifvaren nu läser annorlunda
än förr. A, s. 6 heter det, att bellti i Auduns lausavisa 2: 4 mest
liknar belti i ; enligt Finnur Jonssons anmärkning i Hauksbók s.
447 tyckes det mera likna belli i.
Om man jämför Finnur Jonssons tidigare skaldevers-under-
sökningar (särskildt i ungdomsarbetet Kritiske studier) med före-
liggande arbete, skall man ej sällan finna, att han nu vill bevara
en handskriftlig läsart, som han förut ansett sig böra rätta. Med
andra ord: han är mera konservativ gentemot den öfverlämnade
texten än förr, mera försiktig såsom emendator. Jag vill anföra
några exempel:
Ragnarsdråpa 10: 1 (B, s. 2) bevarar utgifvaren nu (liksom
redan i den rättade texten till Carmina Norrcena) letrat (se A-texten);
Kritiske studier 14 ville han ändra till lattit. Qlvir hnufa, Lausa-
visa 1: 1 (B, s. 6) ändrade han förr (Kritiske studier 64) lavgpis till
l$gis\ nu bevarar han textens läsart, men anser – mera försiktigt
än förut — att hela strofen (ej blott den sista hälften) är i hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
