Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Hjelmqvist: Anmälan.
grad förvanskad och knappast möjlig att restituera. Haustlpng
2: 5 bevaras pars (liksom i F. J:s uppl. af C. N.), som i Krit. stu-
dier 42 ändras till pas. Haraldskvæâi 10: 3 i C. N., rättad text
s. 17: hilmir enn halsdigri, nu med handskrifterna hilmi inum
hedsdigra (B, s. 23). Därs. 19: 3 förr (C. N., rättad text s. 18)
med Wisén: kunnleik, nu med handskrifterna (B, s. 25) kunnleikum
(jfr F. Jonsson, Det norsk-islandske skjaldesprog 9). Skallagrimr,
Lausavisur 2: 4 (B, s. 27): vectr, liksom i handskrifterna, förr (se
editionerna af Egils saga) vedrs (jfr Detter, Zur Erklärung der
Lausavisur der Egils saga 3). Hildr Hrólfsdóttir, Lausavisa 3
(B, s. 27) bevaras horskan, som i Krit. studier 94 f. ändrades till
horskum. Arinbjarnarkvida 10: 3 (B, s. 39) bevaras nu, trots den
metriska oregelbundenheten, det med handskriften öfverensstäm-
mande hoddfinnçndum, som i den tyska uppl. af Egilssagan s. 311
ersatts af hoddveiter. Egils Skjaldardråpa 1 (B, s. 42) bevaras nu
tøsa, som i Krit. studier 116 och båda upplagorna af Egilssagan
ersatts med det assonansgifvande leyfa’, Egill, Lausavisur 20: 7
(B, s. 47) bibehålles ungr gatk, som i Krit. studier 145 för assonan-
sens och meningens skull förslagsvis ändrades till enn getk, en
ändring, som upptagits i de båda editionerna af Egilssagan. Därs.
37: 5 (B, s. 51) bevaras munt (handskrifti. muntu), som i K rit.
studier 163 f. ändrades till munk (så ock i de båda editionerna).
O. s. v.
Bland utgifvarens många nya textändringar — vittnande om
stor fyndighet och den intimaste kännedom om skaldespråket —
vill jag endast erinra om den utmärkta emendationen till Sona-
torrek 4: 3, 4, hvilka verser nu (B, s. 34) fått formen
hreggharnir
sem hlynir marka
Genom närmare anslutning till de handskriftliga läsarterna
öfverträffar den nya emendationen Bugges, som förut godkänts af
utgifvaren (se Företalet till Samfundsudgaven af Egils saga s.
XXXIII).
Såsom framgår af ett par nyss anförda exempel, har Finnur
Jonsson nu mindre lust än förr att genom rättelse åstadkomma
halfassonans i udda, drottkvädna verser utan hending, när dessa till-
höra den äldre skaldepoesien (jfr hans afhandling om de ”Ulige
linjer” i Arkiv VII). Ja, han har t. o. m. någon gång ansett sig
böra emendera bort skothending i en udda vers. Se t. ex. Kor-
måkr, Lausavisur 30 (B, s. 77), där i v. 5 de rimmande heictiss
hlicti utbytts mot heidi Bildar, Dens., Därs. 31, där i första vers-
raden pottumz ek flotta, — med rim — ersatts af póttumk ek fasta,
Dens., Därs. 43 (B, s. 80), där sjunde versradens assonerande hrund
(.. landi) fått vika för hvit. Utgifvaren anser säkerligen, att för-
vanskande afskrifvare velat rätta Korraåks verser, som ofta sakna
rim, genom att åstadkomma assonans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
