Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Lidén: Fsv. lagord.
Det är sannolikt icke endast en slump, att gieldeti, på
de visserligen blott två ställen, där det förekommer, betyder
’æs alienum, debitum’, under det att giald (fgutn. gield, jfr
piauf-j pri-gildi) dessutom betyder ’solutio—
compensatio—
multa
—
tributum etc.’ *). I alla händelser står denna trängre be-
tydelsesfar för gieldeti i bästa öfverensstämmelse med den
ofvan förutsatta nära relationen till uttrycket eglia giald
’häfta i skuld’.
Det må till slut erinras om, att Gotl.-lagen har ännu
ett abstraktum af aih- ’ega’, hvilket som själfständigt ord
icke träffas annorstädes, nämligen atta fem. ’egendom, till-
hörigheter’. Äljest förekommer det som senare kompositions-
led : särskildt är att nämna fgutn. wipr-atta ’strid, tvist’ (Guta
saga), fsv. widheratto-man ’vederdeloman, motpart’ (MELL),
fno. viftråtta ’slagsmål’ (Dipl. Norv. I: 349), hvilket obestrid-
ligen hör ihop med fsv. eghas viper ’strida, slåss’, fvnord.
eiga(sk) við ’kämpa med, strida med hvarandra’ 2); vidare i
ett antal västnordiska ord, såsom vecfr-åtta ’väderlek’ (se där-
om sid. 280 f.), for-átta ’förevändning’, vin-åtta ’vänskap’,
sprungligt tt efter lång vokal i Gotl.-lagen hos Pipping Guta lag och Guta
saga, sid. LIV.
*) Jfr v. Amira, anf. arb., I: 431.
*) Denna förklaring af w iþratta ger först Bydqvist Sv. Spr. Lagar II:
218, V: 19; så ock Falk Arkiv IV: 356. Sedermera, Arkiv VI: 119, har Falk
ändrat mening och anser, att fno. vidr-åtta — den fsv. och fgutn. motsva-
righeten lemnar han obeaktad — är en sen analogibildning efter öfriga ord
på -åtta ; detta skulle, enligt Falk, stå för *-håtta, som vore afledt af håttr
’beskaffenhet, art’ — en i det hela osannolik och, hvad vidråtta särskildt
angår, påtagligen oriktig uppfattning.
Som n o rsk t ord har emellertid vidråtta mycket svag hemul. Det
råkas, såvidt hittills bekant, blott en gång (skrifvet vidþœ rata) och där-
till i en urkund af år 1356 utfärdad i kon. M agn u s E r ik ss o n s namn.
Det synes mig med största sannolikhet kunna hänföras till de icke ovanliga
sv e c ism e r n a i den tidens norska kanslispråk. Fsv. widheratto-(man) råkas
just i den fsv. lag, som bär Magnus Erikssons namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
