Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Lidén: Fsy. lagord.
no. vær-aatt torde det vara svårt att bestrida *). — Ordet
har äfven från den synpunkten ett visst intresse, emedan
nord. att, ætt i betydelsen Väderstreck, vindriktning’ förut,
mig veterligt, icke varit kändt från östnord. språkområde.
Det ofvan diskuterade ordet visar beröringspunkter i form
och betydelse med ett par andra sammansättningar med veftr
Väder’ som förra led.
*) Då det tt, för hvilket kt sporadiskt inträder, i de allra flesta hit*
tills samlade fallen står för urnord. *ht- (jfr utom de nämnda exemplen no.
okta, ogte, lægt = fvnord. ótta, ótti, hlátr, m. fl.), så har man varit benagen
att i kt (gt) se en direkt fortsättning af urnord. ht, hvilket under vissa hit-
tills obekanta förhållanden icke skulle ha drabbats af den annars väl kon-
staterade assimilationen till tt] så isynnerhet Kock anf. st., och själf har jag
en gång (Arkiv III: 238, n. 1) tvekande antydt samma tanke.
Jag är nu öfvertygad, att denna uppfattning icke kan vara riktig.
Dels tala ojämförligt starkare fakta för att assimilationen af ht till tt är
en samnordisk process af hög ålder. Dels har Bugge anf. st. framdragit åt-
minstone e tt fall, där kt inträdt för ett tt af a n n a t ursprung, nämligen
sjokt Gudbrandsd. för tjott, ursprungligen best. form af fvnord. þió neutr.
Snarast har k (genom ett eller annat mellanstadium: £, h) utvecklat
sig ur en tonlös vokal (o), hvilken bildade öfvergången mellan lång vokal
och tt. Ett sådant uttal är bekant från olika håll: jfr Bugges (och Storms)
förklaring af de fornisl. skrifningarna aktag, freckt (= åttak, frétt) och
Ross1 (Ordb., s. 181, s. v. ’eiga’, och Norske Bygdemaal III—VI, s. 52*) upp-
gift om ett uttal aahte, åhtte (’egde1
) "mange Steder omkring Dovrefjeld”
I vissa östsv. dialekter (Åland o. s. v.) inställer sig regelbundet ett h mellan
vokal och tt (pp, kk)} se Hultman De östsv. dial., s. 145. I Lule-lapskan
blir tonlöst a framför k stundom gutt. spirant (ta%kat för taokat, Wiklund
Laut- u. Formenl. d. Lule-lapp. Dial., s. 4). — Företeelsen är för öfrigt fone-
tiskt lättförklarlig och väl bekant. Det underliga i de ifrågavarande sven-
ska och norska fallen ligger uteslutande i det sporadiska sätt, hvarpå den
antydda utvecklingen kommer till synes. I detta afseende kan jag visser-
ligen icke gifva någon tillfredsställande förklaring. Den enda fasta håll-
punkten är tillsvidare, att kt för tt synes uppträda endast efter ursprung-
ligen lå n g vokal.
I e tt exempel, påpekadt af Bugge och Kock, finner man under lik-
nande förhållanden f t för tt, nämligen i tröndersk ofta (med slutet o; Ind-
herred), ooft (Stjørdal) af fvnord. åtta. Jag kan tillägga, att samma ord
råkas i Bleking under formen ofte, jul-ofte (K. Nilsson, Ord o. talesätt fr.
sydöstra Blek., sid. 98). Alltså har här ljudförbindelsen cHott blifvit o f t eller,
med andra ord, den här starkt la b ia la , to n lö s a vokalen o har resulterat
i en tonlös la b ia l spirant, hvilket fonetiskt ligger nära till hands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
