Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hesselman: Till läran om rediipl. preterita. 353
ytterligare styrka prêt, leit med en hänvisning till Hertz-
bergs Glossarium til Norges gamle love. Man väntar ju af
detta, att hos H. finna nya bevis fôr formens existens. Men
vid närmare eftersyn märker man, att Hertzbergs enda citat
på leit: Hk. 9, sam m anfaller med det ena af de två citat:
Js. 14.12 och 119.12, som Jorkelsson anför i Beyging sterkra
sagnorda s. 291, och hvilka Noreen redan förut åberopat
(i § 166). De återgå på ett och samma ställe i Cod. AM.
334 fol., den handskrift som legat till grund för såväl (den
af £. citerade) arnamagnæanska upplagan af ”Járnsída” 1847
som editionen af ”Hákonarbók” i Norges gamle Love, bd. I.
Af öfriga citat genomgår jag först några i de äldre
källorna.
I den grupp isl. handskrifter (från tiden c. 1200—1250),
hvilkas språkformer äro registrerade i Larssons arbete Ord-
förrådet etc., Lund 1891, förekommer en gång ett hithö-
rande pret. med ei *). Det är leit, som står s. 103.8 i Cod.
AM. 645 4:o. Eljes skrifves i denna handskrift lét eller
let: 67 ggr, liksom för öfrigt alltid i ”Ordförrådets hand-
skrifter”. AM. 645 4:o är utgifven af Larsson, Lund 1885.
I Inledningen redogör L. för hs:s skrifsätt i fråga om dif-
tongen ei och långt é. Först s. XLIII: n
ei är alltid tecken
för diftongen ei utom i Ineit 88.10 och leit 103.18–––––—
Det bör påpekas, att skrifvaren på flere ställen i st. f. ei
skrifvit ett e eller i, som han sedan rättat till et; jfr anm.
till sid. 13.22, 36.19 . . . . [s:a 15 ggr], hvartill kan läggas,
att leitoþo 111.4 är r. fr. l e t o p o Vidare s. LIV: ”Förlik-
heten i uttal mellan ei och e tala dels de 13 ställen, där
skrifvaren i st. f. ei skrifvit ett e, som fått stå kvar i —
–––––––––- letøpo 36.22 och svemn 116.4, men på de öf-
*) ”Ordförrådets” firlp t, som af Larsson föres till fyrirlita , kan enligt
Wadstein, Arkiv VIII s. 90, också föras till fyrirlåta. ”Bådas betydelse
passar nämligen”. (Det af Wadstein afsedda citatet är väl ett ur AM. 645,
4:o, snarast s. 107.6? Jfr i texten ofvan!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
