Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Hesselman; Till läran om redupl. preterita.
I en uppsats med titeln ”Preteritum af gråta, låta (so-
nare) och utvecklingen af samnordiskt ë”, tryckt i Språk och
Stil, Upsala i Mars 1905, har jag för svenskans vidkom-
mande sökt gendrifva denna uppfattning af prêt, lët, gréL
Jag tror mig där ha visat:
1) ”Utvecklingen af samnord. ë > œ har inträdt endast
i en del af svenska språkområdet”, närmare angifvet: i södra
och mellersta Sverige. Däremot står ë kvar som ë i västra
Sverige *), Norrland och en del af Svealand.
2) ”Några former af verben gråta och låta, som göra
troligt antagandet af äldre grundformer med diftongen œi,
äro hittills ej uppvisade i äldre eller yngre svenska” 2).
Angående förhållandena på västnordiskt område nöjde
jag mig i den citerade uppsatsen med att framhålla den en-
ligt min mening betydelsefulla omständigheten, att formerna
med ei alldeles saknas i de nutida norska 3) dialek-
terna (liksom i nästan alla sådana svenska dialekter, där
samnord. œi bevaras okontraheradt).
De ”mycket sällsynta” fisl. skrifningarna med ei läm-
nade jag alldeles ur räkningen.
Att de tyska forskare, som efter 1905 behandlat frågan
om nordiska redupl. pret. med isl. ei, fsv. ë, skulle ha tagit
hänsyn till min framställning i Språk och Stil V, var kan-
ske icke att vänta. Den tyska beläsenheten i skandinavisk
språklig litteratur synes ju numera i allmänhet inskränka sig
*) Jag kan här komplettera redogörelsen i S. o. S. med appgiften, att
ë står kvar också i Dalsland.
a) T. fsv. bleste och nysv. bles ’blåste’ behandlas af Tamm Et. Ordbok
s. 46 och Kock Sv. Ljudh. I s. 285 och anses af dem vittna om ett ä. fsv.
prêt. *blës (motsvarande isl. *bleis)n. Men y. fsv. bleste står åtminstone som
oftast i sådana texter, där e är en vanlig beteckning för œ (t. ex. Ek II)
och nysv. blës hör hemma i dialekter som t. ex. värmländskan, där sam-
nord, ë aldrig blifvit êë, eller i texter som västsvensken (dalbon, jfr not 1
ofvan) Dahlstiernas Kunga-Skald.
3) Man kan tillägga: de isländska och färöiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
