Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VG-L:s hist. 93
stämd, lägre grad, och om vi antaga, att det betyder diakon,
så få vi en god förklaring på att nyda. pebling fullständigt
motsvarar svenska djäkne, I diplomatariet finna vi under
nr 1014 en diakon Anders Sigtryggsson, som är constitutus
jn fuldæløso (alldeles samma uttryck, som ärkediäknen Sig-
trygg i Linköping använder om sitt prebende i DS nr 1034).
Han erkänner, att ”hans” gård i Fullösa tillhör Skara dom-
kyrka, att han fått allt detta av biskopens nåd o. s. v., vadan
det synes mig uppenbart, att det i brevets första del är fråga
om kyrklig boställsjord, så att brevet blott med avseende på
sin senare del förtjänar det namn av gåvobrev, som utgiva-
ren givit det hela. Motsvarigheter till det av mig antagna
förhållandet, att en diakon var församlingspräst, finnas allt-
så med säkerhet vid tiden omkring 1300.
Jag tror därför, att stor sannolikhet förefinnes för an-
tagandet, att både Laurentius Diakn och Lydekinus äro and-
liga, att de arbetat inom samma institution och att Lauren-
tius Diakn är identisk med Yidhemsprästen. Jag har redan
antytt, att ingenting tyder på att de tillhört något kloster,
och det blir då knappast någon annan institution än dom-
kapitlet, som motsvarar allt vad vi veta om deras arbete.
Om den något pedantiska behandlingen av den prästerliga
rangordningen har också talats (s. 88). För en lekman var
denna distinktion onödig, för en munk hade det väl legat
närmast att redogöra för klosterfolkets ställning. Ett par
ytterligare bevis på deras kyrkliga intressen och kyrkliga
specialkunskaper skola här meddelas. Då föreskrifter om lån
ur kyrkokassa återges på latin, införes till kyrkans förmån
den bestämmelsen, att man skall betala i lika gott mynt som
lånet erhållits *), Lydekinus och Yidhemsprästen ha båda
föreskrifter, enligt vilka ”andlig frändskap” är en försvårande
*) VGL. II, Kb., 65, jämförd med IV, 21: 23. Detta står alldeles i
strid med den lekmannaståndpunkt, som intages av Vidhemsprästens original
till biskopslängden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
