- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
124

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124 Läfflér: Getspeki Heidreks.
kenskap, blir sist hämndi Detta är tydligen riktigare än
motsatsen, som enligt nuvarande läsart eger rum.
Till motivering af det senast sagda må följande an-
föras. Jag uppfattar orden lýða lemill så, att lemill här får
betydelsen ”förlamare”. Fritzner öfversätter det: ”Svækker,
Læmmer7
1
, Heusler och Ranisch: ”Werkzeug zum Lamschla-
gen, Lähmer”, Finnur Jónsson (Lit. Hist. 2: 161): ”folks
udmatter”, Hægstad och Torp: ”lemjar, magstelar” ’). Bugge
i sin utgåfva, s. 356, säger: ”lemill af lemja i Betydning
”Svække”. Men ”männens fbrsvagare” synes här vara ett
alltför matt uttryck. Hur långt kraftigare heter det icke i
Hávamál om den óminnis kegri, så es yfir gl&rom prumir :
hann stelr ge&i guma. Jfr ock Sigrdrm. 29: 6.
Den betydelse af lemja, som här ligger närmast, är icke
den af ”försvaga” utan jämförlig med den, som Fritzner in-
lägger vid förklaringen af substantivet lämning: ”Mørbank-
ning, hvorved man slaaer en saaledes, at han ikke er i stand
til at røre sig”. I fhty. betyder också lemen förlama. Det
är det tillstånd, som uppstår vid högre grad af dryckenskap:
”dödfyllan”, såväl kropps- som själsförmögenheternas bedöf-
ning, som här torde afses. Då uttrycket i den prosaiska ut-
läggningen af gåtorna förklaras med: pat {mungåt) lemr mar-
gra (manna) vit, så är denna begränsning till förståndets
bedöfning godtycklig och säkerligen icke ursprunglig; i Ig&a
lemill finns intet, som berättigar en sådan begränsning. Då
vidare i utläggningen af gåtan det sedan heter i H: svmir
vertia margmeelltir par afJ en svmvm vefz tungvbragù och i
R: ok margir eru pa margmalgari, er mungat ferr aa en
svmum uefzt tungan, suo at ecki uerdr at ordi, och detta
synes afsedt att vara en närmare förklaring af hvad som
*) Till öfversättningarna hominum collector, folks forliger m. m. i
Stephan Björnsons, N. M. Petersens (och G. Thorarensens) m. fl:s utgåfvor
kan hänsyn ej tagas, då de grunda sig på en felaktig läsning: (USa) lyåa
semill, som finnes i dessa äldre utgåfvor (hos P. i den isländska texten dock
blott som variant i en not).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free