- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
140

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Studier till Västgötalagarnas historia.
(Forts.)
VI. Västgötalängdernas författare.
Några ord må nu sägas om de längder över lagmän,
konungar och biskopar, som av Laurentius Diakn blivit av-
skrivna. Tiden fór deras författande kan, såsom redan Teng-
berg visat*), ganska noga bestämmas. Terminus ad quem är
1250, ty om konung Erik Eriksson (f d. 2 febr. 1250) hade
”hört till historien”, då längden upprättades, så borde han
naturligtvis ha varit med. Biskopslängden för sig tagen får
en något senare terminus ad quem, ty den biskop, under
vars tid längderna skrivits, är Laurentius den äldre, som
dog 1257. Terminus a quo sättes bäst med biskopslängden.
Den siste upptagne biskopen är Stenar; om denne veta vi,
att han år 1238 fick avsked av påven med föreskrift, att
av biskopsgodsen skulle tillförsäkras honom ett hederligt un-
derhåll. I biskopslängden nämnes han som död, vadan man
kan flytta terminus a quo ännu någon tid framåt. Till
nästan samma terminus a quo kommer man på annan väg.
Om biskop Ödgrim (diplomatiskt bestyrkt från 1145) säges,
att han vigde Mariakyrkan till fæm pœnningce bla a f hwar-
iurn bondœ; fore py at pa geh er pænningmr i alt Götlandi.
Uppgiften, att i Götaland på 1100-talet gick kopparmynt (mörkt
mynt), är på visst sätt ett misstag, men ett mycket förklarligt
misstag. Bakom misstaget ligger den sanningen, att på Öd-
grims tid gick danskt mynt i Sverge, då vi ju under hela
tiden mellan Anund Jakob och Knut Eriksson saknade svensk
myntning. På författarens tid var emellertid danskt mynt
ett mycket svagt silverhaltigt mynt; det fick under Walde-
mar II:s fångenskap namnet moneta cuprea, kopparmynt,
’) Den äldsta territoriella indelningen etc. (1875), s. 5 o. s. 60.
XRK3V FÓR NORDISK FILOLOGI 1XYI1I, NT » Ö U D XXÍY.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free