Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Kock: Nord. ord o. uttryck.
omedelbart framför det palatala i, och denna konsonantför-
lust betingades — utom av akcentueringen — därav, att
så väl g (g) som i voro palatala ljud.
Ljudförhållandena i de av Sverdrup antagna äldre for-
merna för ella {œlla), harpla voro helt andra. Sverdrnp re-
sonnerar (utgående från västnord. former sådana som harpliga
etc.) visserligen om förlust av #-ljud. Men det måste fram-
hållas, att det här är ett ursprungligt A-ljud, som skulle
hava förlorats, ifall nämligen Sverdrups teori skulle upprätt-
hållas. I den äldre fornsvenskan kvarstod nämligen alltjämt
det gamla A-ljudet i adjektiv på -liker och i adverb på -lika
(ibrutliker, rœttelika etc.) ’), och det hade ännu icke övergått
till gh. Därför måste naturligtvis också under förliterär tid
de av Sverdrup antagna äldre formerna för fsv. œlla, harpla
hava varit *œllika, harplika. Efter förlust av «-ljudet måste
dessa hava blivit till *œl(î)ka, *harp(l)ka.
Men förlusten av det palatala #-(g-)ljudet framför det
palatala «-ljudet i for{g)ingi kan naturligtvis på intet sätt
belysa en antagen förlust av det gutturala A-ljudet framför
det gutturala a-ljudet i *œllka (œlla), *harplka {haiþla).
En förlust av A i *œllka, *harplka vore alltså obegrip-
lig, och formerna œlla, harpla måste förklaras på annat sätt.
Jag tillägger, att, även om det hade varit riktigt att
utgå från äldre former sådana som (*œUiga >) *œllga, {harp-
liga >) *harpiga den antagna ^-förlusten i dylika former
{œlla, harpla) på intet sätt är likställig med ^-(g-)förlusten i
for{g)ingi, eftersom det förlorade g i forgingi är palatalt och
dess förlust (såsom nämnt) framkallades av det omedelbart
följande palatala i, under det att g i *œllga, Viarplga är
gutturalt och efterföljes av en guttural vokal.
Sverdrup anför såsom stöd för sin mening även g-för-
*) Ett sällsynt undantag är skrivningen hivlgin VG-L. III, 81 (jämte
hulken i samma skrift). Nysvenskan har som bekant ännu År-ljud i hocken.
hvilken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
