Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Kock: Nord. ord o. uttryck.
(sammausatt med positiven ar) med sedan gammalt kort
r-ljud.
Förändringen av *œrrald med rr till <emld kan dock
även bero därpå, att fortis under förhistorisk tid kunde hvila
på andra stavelsen, hvarvid *œrráld övergick till ’*æráld
(æræld), liksom t. ex. vid likartad akcentuering isl. spânnÿ’r
’splitter ny’ blivit spânÿ’r, fnorska mällduss ’mållös’ blivit
mälåuss (Kock Ansehvr. acc. § 456). En äldre akcentuering
*cerrald med fortis på senare leden harmonierar mycket väl
därmed, att aråld under förliterär tid säkerligen havt fortis
på senare kompositionsleden (se nedan s. 209).
Alternativt skulle man kanske även kunna överväga,
om det är genom utländskt inflytande, som det inhemska
areld i forndanskan stundom ombildats till æreld. I så fall
skulle just det mnt. êrtît och möjligen andra medelneder-
tyska komposita med er- till första led hava påvärkat det
nordiska ordet areld, så att det blev till *éreld, något senare
æreid genom den vanliga östnordiska utvecklingen ë ;> æ
(jmf. knë > knæ etc. Kock Svensk ljudhist. I § 182). Att
antaga dylik tysk påvärkan är dock obehövligt ’).
Den vanligaste formen i forndanskan är emellertid af
aræld, af areld med a i penultima, och denna form brukas
redan i Jutlandslagen. Nydanskan använder som bekant
fra arilds tid.
De i äldre nysvenskan några gånger anträffade uttrycken
aff arilde tijdk O. Petri (1527), aff arildz tidh Gustav I:s
registr. (1530) etc. (i Gustav I:s registratur också en gång år
1524 araldis) äro utan allt tvivel lånade från danskan, hvilken
åsikt framställes även i Sv. akademiens ordbok (II, sp. 2227].
I norska bygdemål hava antecknats fr aa arels ti, fraa
arals ti och dessutom de uppenbarligen genom folketymologi
*) När fsv. arla några gånger i äldre nysvenska fått formen erla, så
beror detta på inflytande från motsatsordet serla; arla och serla var en stå-
ende fras (jmf. Norelius i Ark. I, 231 f., Kock Svensk ljudhist. I § 466).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
