Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Skulerud : Pron. levar.
Kueldulfr) alt i Iste halvdel av d. 14de hundredaar (Diplo-
matarium Svecanum IV 348 (1334) o. fl. st.). Professoren
hævder at ordet kveld utgaar fra en grundform *kwaild —,
som skulde ha git formene kveld, kveild (betonet) og kvald
(ubetonet) — smlgn. gin. Åleifr: Ôlafr. Denne forklaring
strander imidlertid paa det faktum at nogen gammel form
kveild aldrig er paavist i nordisk. Den av Ivar Aasen an-
førte form kveild (i N. 0.) hører hjemme i Romsdal og
paa Søndmøre, i Gudbrandsdalen og paa Oplandene — alt-
saa netop i de maal som har størst tilbøilighet til at gjøre
de lange tandlyd palatale og derefter avsætte y-lyden i en
f-lyd foran konsonanten, og denne i kan saa forbinde sig
med den foregaaende vokal til diftong. Se Johan Storm:
Norvegia I s. 84, Lidén i Språkvetenskapliga Sällskapets i
Upsala Förhandlingar 1891—1894 s. 71 flgnd. — I flere
svenske maal (Dalarne, østsvenske dialekter) finder man en
genitivform kweis, kveis (av kveld): i kweis (igaar kveld),
kweiswal (kveldsverd). Se O. Skulerud: ”Nogle bemerkninger
om Oredialekten i Dalarne, Sverige”, — i ”Afhandlinger
viede Sophus Bugges minde” s. 133 og 134 (Kristiania 1908)
—, Vendeli: Ordbok över de östsvenska dialekterna s. 514
(Helsingfors 1905), Lidén ovenanførte sted og Kock i Arkiv
for nordisk filologi, Ny føljd VII s. 326 note 1, og især
XIV s. 94 flgnd. Svenske diali. kweis, kveis er efter min
mening saaledes at forklare: I genitivformen kvelds falder d
bort mellem l og s; l og s biir derefter kakuminale; l fal-
der bort foran s, cfr. æna (larve) i Dalarne av *ælfna, has’-
brçnda (”halsbrænding”) smst. av hals-] se Skulerud oven-
anførte sted; den kakuminale s er nær besiegtet med den
palatale; den blir nemlig dannet med den del av tungen
som Sweet kalder ”the blade” — i avgjort motsætning til
de kakuminale modifikationer av t, d, n, l, som er ”margi-
nale” (Sweet) og derved skiller sig fra de palatale modifika-
tioner av de samme lyd. Det er derfor let forklarlig at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
