Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Olson: Omtvistade frågor.
Fick Et. wb.4 3: 273, Kluge Et. wb.7). Ehuru denna sam-
manställning otvivelaktigt är riktig, är det väl dock obe-
stridligt, att vi — frånsett de germanska orden, mlågt. bucky
bockj fht. bocy feng. bucca osv., som av H. delvis anses inne-
hålla ett ú liksom de nordiska — ha närm are släktingar
i fornir. bocc ”bock”, armen, buc ”lamm” (och sanskr. bukka-
”bock”), som allmänt anses gå tillbaka till en stamform
med kort u (se utom de citerade arb. Tamm Et. ordb.,
Falk och Torp Et. wb., Karsten Den prim. nominalbildn.
s. 208). Antagandet af långt u i de germ, formerna blir
därför högst osannolikt.
Fvn. fugl (fugli tillnamn, fuglart) sammanställer H.
närmast med lit. pukszcziùy pùkszti ”andas”, ”frusta” (och
lit. paüksztis ”fågel”). Även om denna etymologi är riktig,
kan jag ej inse, att man härav tvingas att antaga lång vo-
kal i det germ, ordet. Emellertid är det onekligen mera
tilltalande att med Berneker Indog. forsch. 9: 362, Falk
och Torp Et. wb., Kluge Et. wb.7 förbinda det germ, ordet
närm ast med find, phuka- ”fågel”, lit. pükas ”dun”, pukis
”ein Tier, besonders eine Gans, mit feinen wolligen Federn”
m. m. (Berneker a. st.), och med dessa sammanställningar
har man intet skäl att antaga långt ù just i fugl. Det-
samma blir emellertid fallet, om Uhlenbeck Paul-Braunes
Beiträge 26: 310 skulle ha rätt däri, att alla dessa sam-
manställningar äro värdelösa, och att släktskap bör antagas
endast med lit. paüksztis. Som avljudsform till dettas au
är det ju nämligen icke det minsta skäl att snarare ansätta
ett långt u än ett kort.
Med avseende på fvn. ull f. och fullr adj. (.full n.,
fullnatr m.) hänvisar H. till sanskr. ûrnây lit vilna, resp.
sanskr. purnås, lit. pilnas, som förutsätta urformer med
långt sonantiskt l (jfr Brugmann Grundriss d. vergl. gram.2
1: 475), och menar, att den sålunda betygade ieur. sonant-
längden kunde vara bevarad ännu i samnord. tid i ett (fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
