- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
312

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312 Olson: Omtvistade frågor.
Hultmans antagande av en ljudlagsenlig övergång p > a i
de östnord. språken kunna upprätthållas.
Hultmans mening strandar i själva verket redan på
förekomsten av några utanför de av honom uppställda un-
dantagen fallande ord, i vilka, såvitt jag kan se, en utveck-
ling q > o icke rimligen låter sig bestridas. Först och främst
de redan av Kock Fsv. ljudl. s. 478 framhållna fsv. rost f.
(isl. rgst) samt fsv. hovup (och det därav härledda fsv. ver-
bet hofþa), fda. hovceth.
Beträffande fsv. rost menar visserligen H. (Hälsinge-
lagen s. 69), att detta lånat sin vokalisation från mit. roste 1).
Den abstrakta möjligheten härav kan naturligtvis ej förnekas,
men sannolikheten härför blir så gott som ingen, då man
finner, att detta ord i mit., såvitt av Schiller-Lübbens me-
dellågtyska ordbok kan dömas, är uppvisat endast i bet.
”hvila”, ”ro”, under det att fsv. rost förekommer uteslutande
i bet. av en viss väglängd. Att ord med så skilda be-
tydelser påverkat varandra, håller jag för uteslutet. —
Detta hindrar naturligtvis icke, att det ä. nyda. rost, såsom
Kalkar och Hultman antaga, är lånat från lågtyskan: detta
ä. da. rost har just samma (fór de nord. språken ursprung-
ligen främmande) bet. ”hvila”, ”ro” som det lågt. ordet.
Fsv. hovup (och hofpa), fda. hovœth åter söker H. från-
känna allt värde för frågan om den ljudlagsenliga utveck-
lingen av p genom följande resonnemang (Hälsingelagen s.
68 f.): ”Det är. . intet tvifvel underkastadt, att fsv. hovup (och
fvn. hçfu&y fno. hafuå) är direkt utveckladt ur ett ursprung-
ligt hçuduèy och dat. sing, hofpe etc. samt de ofvannämnda
hofpa och Hofpi från detsamma utgångna nybildningar, som
trädt i stället för ljudlagsenligt høfpe (chgubùi) o. s. v. . . .
*) Eu annan i Fini. bidrag s. 97 framställd förklaring av fsv. rost
har H. härmed tagit tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free