- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
37

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 37
Då intet annat framförts till stöd för ett w-omljud av
a genom kvarstående u efter gg, kk, ng, nk än de nu disku-
terade orden, och dessa icke visat sig beviskraftiga, kan frå-
gan väl anses vara avgjord. Självklart är, att de konsekventa
fsv. vaggu, gangu (obl. former av vagga, ganga), gangul,
stangul, ankul m. fl., som redan Söderberg U-omlj. fram-
håller, tala kraftigt emot det gjorda antagandet.
2.
Mera invecklad är frågan, om ett kvarstående konso-
nantiskt u verkat omljud efter de nämnda konsonanterna
och kons.-förbindelserna. I det följande upptager jag för
bättre översikts skull de olika ljudgrupperna (-aggu-, -akku-,
-æggu-, -akku- osv.) till diskussion var för sig. Denna an-
ordning är berättigad även därav, att det ju är tänkbart, att
de olika ljudförbindelserna med avseende på detta slag av
omljud behandlats på olika sätt i fsv.
1. Ljudförbindelsen -aggu-.
De egentliga stöden för antagandet av omljud på grund
av kvarstående u äro här de av Kock Landsmålen XII. 7: 11,
Sv. ljudhist. 1: 303 f., Noreen Altschw. gram. § 70. 2 o. 109
anförda fsv. hogga, hugga v. ( c *haggua) och nysv. och sv. dial.
snugga ”kort tobakspipa”, i dial, även ”kort båt eller piska”
m. m. (c *snagguön)1). Det kan ej nekas, att det nämnda
antagandet här ger den enklaste förklaringen av de förelig-
gande formerna. Absolut bevisande äro de dock icke. Yis-
’) Härtill lägger Noreen anf. ställen fsv. togga, tugga v. (enligt honom
av *tgggy,a c *tagguan, med vars stam han jämför fsv. tagger "tagg")
och gnogga, gnugga (enl. honom av *gngggua c *gaknagguan, vars se-
nare led motsvarar isl. hngggva). Dessa böra emellertid utan tvivel utgå
ur diskussionen. Gnugga fór Kock Sv. ljudhist. 1: 417 f. (jfr även Noreen
TJrgerm. lautl. s. 162 och Altschw. gram. § 109 anm.) otvivelaktigt riktigt
tillsamman med isl. gnúa, sv. gno o. d. Tugga v. och subst. åter förhålla
sig enligt min mening till mht. kútoen "kauen" som exempelvis got. skuggwa,
isl. skugge till fht. scüwo, nyssnämnda isl. gnúa till fsv. gnugga, sü~ (isl.
syryfsv. so) till nysv. sugga osv. (Noreen Urgerm. Jautl. s. 162).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free