- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
38

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 Olson: Omtvistade frågor.
serligen är det tvivelaktigt, om fsv. hogga, hugga, såsom Sö-
derberg U-omlj. s. 76 menar, kan ha fått sin vokal blott
genom inverkan från synkoperade former av participet med
bortfallet u (hoggnir c *hagguniR ete.) och från subst. hog,
hug. Men denna vokalisation är lättare att förstå, om man
därjämte får antaga, att o (cg) kunnat uppkomma genom
omljud på grund av bortfallet u även i pres. ind. sg. *hag-
guR > *hgggr > hogger. Såvitt jag kan se, kan en sådan möj-
lighet icke avvisas. Den ljudlagsenliga formen är visserligen
*hagguiR > *hœgguR > høgger; men intet hindrar att antaga,
att ett ljudlagsenligt *hœggm ersatts av *hagguR genom in-
verkan från pl. *hagg(u)um1 *haggua före bortfallet av u.
(Jfr den av Söderberg och Kock givna, fullständigt parallella
förklaringen av fsv. sløkkia nedan s. 43). — Nysv. och
dial, snugga åter behöver ej nödvändigtvis föras tillbaka till
ett samnord. *snagguön. Hur gammalt ordet är, låter sig
ju icke bedöma, men även om det är mycket gammalt, kan
det dock ha fått sin vokalisation från adj. *snugger ”kort”,
isl. sngggr (jfr dalm. snågg adj. Noreen Landsmålen 1Y. 1,
Skuttungem. snogg-håra ”snagghårig” Grip ib. XY1II. 6, s.
74, Burträskm. snadj subst. n. *snogg Lindgren ib. XII. 1,
s. 103). Hellquist Arkiv 7: 10 synes anse ordet vara bildat
direkt till detta adjektiv.
I någon mån vittna enligt Kock a. st. även de fem.
Mö-stammarna fsv. dog, nysv. dugg, rugg, da. lug om omljud
på grund av kvarstående u\ då andra fem. Mö-stammar som
t. ex. stapy prang aldrig ha omljudd vokal, beror enligt Kock
förekomsten av omljudet i fsv. dog etc. därpå, att i dessa
icke blott former med bortfallet (u och) u: nom. sg. *dagguu
> *daggu > *dggg etc., utan även former med kvarstående u:
gen. sg. *dagguaR > *dggguar etc. ljudlagsenligt haft den om-
ljudda vokalen. Att detta antagande icke är nödvändigt
för att förklara förekomsten av omljudda former som dog
etc., visa fsv. hørf, qwørn, nysv. dial, örk, fda. thørff, ørkf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free