- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
44

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 Olson : Omtvistade frågor.
stammen (formellt identiskt med feng. sleccan ”försvaga”?; jfr
Falk o. Torp Et. wb. under slukke). I så fall har slœkkia
intet vitsord.
7. Ljudförbindelsema -aengu- och -ænku- (av -angur,
-anku- genom i-omljud).
Inga former ha, såvitt jag känner, framdragits, som
skulle visa, att i dessa ljudförbindelser ett kvarstående u
åstadkommit omljud. Mot antagandet därav tala ganska
avgjort de fav. svaga verben slcengia, þrœngia) stœnkia, smnkia,
för så vitt dessa, såsom allmänt antages, äro att direkt sam-
manställa med isl. sløngva, prøngva, støkkva, søkkva. I dessa
skulle under den gjorda förutsättningen såväl i pres. som
prêt, (och pf. p.) alla former ljudlagsenligt ha omljud: pres.
sg. (*slanguiR >) *sl<enguiR > *slønguir osv., prêt. (*slanguipö >)
*slœnguþa > *$løngda etc. Ehuru ø-vokalisationen skulle
kunna tänkas uppkommen genom dubbel utjämning under
tiden mellan båda w-omljudsperioderna, måste det väl dock
under sådana omständigheter betraktas som mycket egendom-
ligt, att de ljudlagsenliga ø-formerna icke lämnat minsta spår
efter sig i fsv. Yida begripligare blir utjämningens resultat,
om i pres. *slœnguiR etc. æ ljudlagsenligt kvarstått framför
det icke bortfallande w-et.
8. Ljudförbindelsen -iggu-.
Ifrågakommande former äro: fsv. byg n., sv. dial, bygg
(Noreen Ordb. öfv. Fryksdalsm.; Yärml., Dalsl. enl. Rietz);
fsv. trygger adj., trygp f., tryggia v., fsv. bryggia v., enligt
Söderberg U-omlj. s. 77 och Lindroth Arkiv 24: 352 även
fsv. *ryghia (sik) (= isl. hryggvay hryggja] jfr fht. (h)riuwany
fsax. hreuwan etc.) ’).
x) Däremot bör säkert (jfr v. Helten PB Beitr. 30: 245 not, Falk och
Torp Et. wb. och Lindroth Arkiv 24: 337 f.) ur diskussionen av denna fråga
uteslutas fsv. stygger (nysv. stygg), och även för nysv. skygg ha icke till-
räckliga skäl för antagandet av en ursprunglig stam *skigg%- anförts (Lind-
roth a. st.). — Mycket ovisst är det även, om det ovan upptagna fsv. ryghia
v, bör identifieras med isl. hryggva och således föras hit. Formella skäl tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free