- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
46

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 Olson: Omtvistade frågor.
ringen den, att y uppstått i pres. ind. sg. ( * b r e g g u iR >) * b r ig -
g u R > b r y g g e r etc. med bortfallet u (jfr Söderberg ?7-omlj. s. 77,
Kock Sy. ljudbist. 1: 437 f.). Detsamma gäller fsv. r y g h ia
( ^ r y g g iá ) , som nämligen liksom b r y g g ia måste ursprungligen ha
varit ett starkt verb (jfr de anförda fht. ( h ) r i u w a n osy. och
Söderberg a. st.). — Fsv. b y g har betraktats som en w-stam
(Noreen Arkiv 1: 166, Kock Sv. ljudhist. 1: 25), och i så
fall har den till grund för b y g liggande stamformen * b ig g u -
uppkommit i dat. sg. * b e g g u i > * b ig g u i ; eller ock har det
fattats som en fs-stam (Lindroth Arkiv 24: 368, Kluge PB
Beitr. 35: 569 f.) — det senare enligt min mening sanno-
likare —, i vilket fall * b ig g u - utgår från gen. sg. * b e g g u is ,
nom.-ack. pl. * b e g g u iR ö etc. I varie fall har man rätt att
antaga, att ordet så tidigt övergått till wa-stammarnas böj-
ning, att nom.-ack. sg. * b ig g u kunnat ge upphof till b y g
genom omljud, verkat av bortfallet u. — Rent formellt sett
är det svårare att utan antagandet, att kvarstående u verkat
omljud, förklara vokalisationen i fsv. t r y g g ia v. < * tr e g g u ia n ,
då i detta verb visserligen pret. H r e g g m p o etc. ljudlagsenligt
skulle ge H r ig g u p a > tr y g g p e etc., men pres. däremot * tr e g -
g u iR > * tr ig g u ÍR > * tr ig g ( u ) ir osv., och då i fsv. i dylika fall
eljest presensvokalen synes ha segrat: s lc e n g ia , p r æ n g i a osv.
(se ovan s. 44). Emellertid är det väl dock blott helt na-
turligt, om detta verb med avseende på sin stamvokal på-
verkats av det närbesläktade tr y g g e r adj. (och tr y g p f. *)).
Emot den nu förutsatta meningen om uppkomsten av
ljudförbindelsen -ig g u - har Lindroth Arkiv 24: 335 ff. oppo-
nerat. Hans bevisning går ut på att visa, att förutsättningarna
*) Jag har här bortsett frän den möjligheten att delvis förklara y i
isy. trygger (och tryggia) ur brutna former genom överg. iu >■y efter r
(Hriugg- > trygg-), som Kock Sv. ljudhist. 1: 25, 2: 384 framställer. Då, så-
som nedan s. 49 f. framhållas, brytningsdiftongen iu i hithörande ord icke
tvingar till antagandet av #-omljud på grund av kvarstående w, är det för
den här föreliggande frågan likgiltigt, om y i trygger delvis beror på en
sådan Övergång iu >■y eller icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free