- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
50

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50 Olson: Omtvistade frågor.
synes mig dock detta för den, som antager, att det är i som
brutits, vara en instans mot den meningen, att även kvar-
stående u verkat omljud.
Huruvida nu den vokal, som undergått brytningen, i
själva verket varit i eller synes ej kunna bestämt avgöras.
Lindroth menar det (Arkiv 24: 340 f.) vara bevisat, att det
varit ett y, därigenom, att fsv. stygger adj., ehuru icke ur-
sprungligen en stam på -iggu-, utan sannolikt en ia-stam
*stu$ia- eller dylikt, dock uppvisar den brutna sidoformen
stiugger, som då uppkommit i former som ack. sg. m. *styg-
guan o. d., sedan ordet övergått till «a-stamsböjning. Detta
skäl är emellertid icke absolut bindande. Ty då de adjektiv
(med ursprungligt -iggu- i stammen), efter vilka ombildningen
till wa-stamsböjning måste ha skett, hade en från början re-
gelbunden växling mellan stamformerna -yggu- och -iugg-
(:
*hnygg-, *hniugg- ”njugg” osv.), så kan sidoformen stiugg-
till stygg- mycket väl tänkas ha uppkommit direkt genom
anslutning till -m^-formerna av de nämnda adjektiven, utan
att brytning inträtt i ordet. Å andra sidan får naturligtvis
ej för stor vikt läggas vid parallellerna dalm. singa, fgutn.
singva : fsv. siunga, dalm. sikka, fgutn. sinkva : fsv. siunka)
dalm. stikka, fgutn. stinkva: fsv. stiunka etc. — Även om
de starkaste skälen skulle tala för att den till grund för bryt-
ningsdiftongen liggande vokalen är y tvingar detta emellertid,
som nämnts, alls icke till att antaga, att detta y uppkommit
genom omljud av kvarstående u.
10. Ljudförbindelsen -ik(k)u-.
De enda ord, som här skulle kunna komma i fråga, äro
w-stammen fsv. piokker (<*pekkuu-, Noreen Landsmålen I:
692) och wa-stammen fsv. kvik(k)er (< *kuikua-). Båda tala
emot antagandet, att kvarstående u verkat omljud. Av
intetdera anträffas i fsv. någon ?/-vokalisation, om man bort-
ser från det till det förra bildade adv. fsv. pykkla, som na-
turligt förklaras ur en form *pikkula med bortfallet u (Sö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free