Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Olson : Omtvistade fr&gor.
1) en dialekt, i vilken i i alla ställningar bevarats;
2) en dialekt, i vilken i i alla ställningar i infortis-stavelse
(såväl i stavelse med stark levis som i stavelse med svag
levis eller levissimus) övergått till œ; 3) en dialekt, i vilken
i i stavelse med svag levis och i levissimus-stavelse (men icke
i stavelse med stark levis) övergått till då det stod i slut-
ljud eller efterföljdes av ett ursprungligen palatalt r eller av
mediopassivmärket s; 4) en dialekt eller rättare dialektgrupp,
i vilken i övergått: a) till e (av skrivaren dock vanligen
återgivet med æ) på grund av vokalharmoni, alltså i infortis-
stavelse efter e, o, ø i stamstavelsen, och detta (i olika dialekt-
skiftningar) dels blott i slutljud — så i H-delen —, dels
både i inljud och slutljud — övergången i båda ställningarna
representerad i U-delen; b) till e (av skrivaren dock van-
ligen återgivet med <
é) i levissimus-stavelse (men icke i sta-
velse med svag levis); c) till y efter en starktonig stavelse
innehållande labial vokal (mœþsumbry, dyly, sakløsyr etc.,
dock mycket få ex.).
Dialektblandningen stammar här endast delvis från av-
skrivarens egna skrivvanor, i det att de former, som vittna
om bevarande av i i alla ställningar (se 1), liksom de, vilka
betyga den under 4 a) omtalade vokalharmoniska övergången
i > e (œ) — såsom en jämförelse med H cod. 1609, resp.
U cod. B 12 och Sch. visar — åtminstone väsentligen kunna
antagas härröra från de gemensamma källorna H cod. [B 49
— 1609], resp. U cod. [B 12—Sch.—B 49]. Men även här
representerar dock skrivaren av cod. B 49 tre olika dialekter.
Den under 2) nämnda, i vilken en allm än övergång %>œ
ägt rum i infortis-stavelse är avskrivarens egen, vilken (jfr
ovan) utmärkes även av en allm än övergång a>æ. Den
under 3) omtalade, i vilken i blivit œ blott i stavelse med
svag levis och levissimus i slutljud eller efterföljt av ur-
sprungligen palatalt r eller mediopassivmärket s, och vilken
åtminstone i U-delen, såsom Hultman visar, måste vara in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
