Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist: Punkterad /-runa. 81
Småland (nu förvarad i Smålands museum, Yäxjö) återges finfi-
þir (se Liljegren, Run-Urkunder nr 1970, Dens., Run-Lära 165,
Stephens’ The Old-northern runic monuments 1: 157, Dens.,
The runes whence came they 17, Brate i Runverser 246,
Noreen, Altschwedische grammatik 210). Den andra i ord-
ningen af ordets båda /-runor står, menar man, i st. f. u
fór att beteckna ett v-ljud (jfr Stephens, Brate, Noreen, cit. st.).
Finfiþir skulle alltså böra utläsas Finnviðr (så Noreen, cit. st.)
eller Finnviåer 1. -ir; jfr ib. §T60, 2 b. Se om detta i forn-
svenskan ganska vanliga mansnamn (Finvidh) Lundgren i
Landsm. X. 6: 53 f. (Liljegren, Run-Urkunder 468, 507,
566 o. s. v.).
Äfven andra exempel på f i st. f. u förekomma i sven-
ska runinskrifter, se Bugge hos Torin, Yestergötlands run-
inskrifter 3: 25 samt Brate och Noreen, cit. st.
Nu förhåller det sig emellertid så, att Blädingeinskriften,
såsom jag vid ett besök å Smålands museum i Yäxjö öfver-
tygat mig om, har en tydlig punkt i den andra f-runan
mellan hufvudstafven och den Öfversta bistafven. Här före-
ligger alltså från det svenska fastlandet ett exempel på den
punkterade /-runan, betecknande ett ^-ljud, som säkerligen
varit det labiodentala v, då ju både detta runtecken och
förekomsten af ”svarabhaktivokal”, se Noreen, Aschw. gram.
§ 160, 2 b., m. m. visa, att inskriften i fråga måste vara
ganska ung.
Punkterad /-runa torde vara ganska sällsynt i svenska
runinskrifter. Liljegren nämner den ej i sin Run-Lära (s. 40),
v. Friesen ej heller i sina grundlinjer till föreläsningar om
runorna i Sverige (s. 22). Enligt Noreen, Aschw. gram.
§ 16, är den icke mycket bruklig.
Jag känner — bortsedt från Blädingeinskriften — blott
följande exempel, men förmodar, att de icke äro de enda *):
*) Måhända skulle en närmare undersökning af de fall, dâ en /-runa
i framljud är tecken på u-ljud, visa, att ej blott i Blädingeinskriften en punkt
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI X X IX , NT F Ö U D XXV, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
