Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Hultman: Nekrolog.
den vore av judiskt ursprung. Om denna uppgift haft något annat
stöd än namnets klang, är mig obekantj säkert är, att Freudenthal
själv icke vidkändes en sådan släktledning och att i hans karaktär
ej fanns något, som skulle bestyrkt den. Freudenthals moder,
Brigitta Catharina Björling, var från Skedevi socken i Dalarna. I
detta hem, där, såsom det plägar ske, vistelsen i främmande land
stegrat känslan för allt vad som hörde till hemlandet, insöp han
kärlek till sitt svenska modersmål. Att det även var hans hem-
bygds språk, bidrog utan tvivel mer än något annat till att göra
denna dyrbar för honom.
Vid nio års ålder förlorade Freudenthal sin fader, som varit
en gammal man redan vid hans födelse. Med sin moder flyttade
han, sedan Pickala blivit sålt, till Helsingfors, där han genomgick
lektor Carl Backmans privata lyceum, en på den tiden högt ansedd
läroanstalt. Han absolverade 1854 med utmärkelse studentexamen
och inskrevs vid universitetet.
De klassiska språken, företrädesvis grekiskan, var det han nu
gjorde till sitt huvudstudium. En docentur i sistnämnda språk
hägrade länge som ett mål för honom. Även engelska studerade
han med särskilt intresse.
Å ret 1857 medförde en stor förändring i Freudenthals liv.
Hans moder, som han var innerligt fäst vid, dog i mars detta år.
På hösten återuppstod Nyländska avdelningen efter att tidigare
jäm te de andra studentnationerna hava blivit upplöst. Ensam i
livet som han nu var, sökte han — och fann på visst sätt — i
kretsen av sina "landsmän” en ersättning för det han förlorat. För
Freudenthal liksom för Nyländska avdelningen blev hans häDgivna
deltagande i nationslivet av den största betydelse.
De efter skilsmässan från Sverige vaknade strävandena för
det nationellt finska, vilka i främsta rummet gällde finskans höjande
till ett kulturspråk, uppburos till en början av alla vaknare element
i landets svenskspråkiga ståndspersonsklass. Man var t. o. m. icke
obenägen att — åtminstone i teorien — följa finskhetsivrarna ännu
då de förklarade denna ståndspersonsklass vara rotlös och dömde
den att förfinskas. Att det i Finland fanns ej blott en svensk-
talande ståndspersonsklass, utan ock en till hundratusenden upp-
gående svensk allmoge, uppmärksammades blott föga, och tron på
att den rätta lösningen av nationalitetsproblemet i landet var den
nämnda rubbade det alls icke. Man drog i stället därav en helt
annan slutsats — den, från vilken en medlem av Nyländska av-
delningen utgick, då han våren 1859 som diskussionsämne upp-
ställde frågan Hvad böra vi göra för förfinskningen a f vårt lands
svenska befolkning? Freudenthal har själv uppgivit, att denna dis-
kussion väckt honom till medvetande om sin livsuppgift. I sitt
innersta upprörd över den vandalism man var färdig att begå mot
denna befolkning, till vilken man dock, noga sett, själv hörde,
inlade han under diskussionen en ljungande protest mot hela för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
