Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hultman : Nekrolog. 99
skrifningsofningar till skolornas tjänst 1883—1894 i fyra. Han
hade här övergivit sin tidigare ståndpunkt, att härledningen borde
vara högsta norm för ortografien, och föreskrev ett mot Tjudenlig-
het syftande skrivsätt i väsentlig överensstämmelse med det ”över-
gångsförslag”, som nordiska rättstavningsmötet 1869 fastställt. Den
”Freudenthalska” ortografien blev i Finland småningom antagen
av de flesta och har där banat väg för de sedermera av Svenska
akademien genomförda reformerna i svenska rättstavningen. Vidare
har Freudenthal i Svenska Litteratursällskapets Förhandlingar och
uppsatser talat Om två ordspråk (1886), kastat En blick på svenska
språkets utvecklingshistoria (1888) och lämnat Upplysningar om
Nya Sverige (1888) samt i Öfversigt af Finska Vetenskapssociete-
tens förhandlingar publicerat Eddastudier (1889) och en uppsats
om Tuukkalaspännet och dess runinskrift (1893). Härtill komma
ännu några populärvetenskapliga skrifter, fyra i Pennibibliotek ut-
gifvet af Nyländingar (1866—1879) och en — Om runorna — i
Skrifter utg. af Sv. folkskolans vänner (1884), samt en mängd ar-
tiklar i Finsk tidskrift, Tidskrift utg. af Pedagogiska föreningen i
Finland och åtskilliga i Helsingfors och i landsorten utgivna svensk-
sinnade tidningar.
Alla dessa så olikartade skrifter tillkommo dock, såsom redan
blivit antytt, så att säga på sidan om den centrala och ur veten-
skaplig synpunkt verkligt betydelsefulla delen av Freudenthals
produktion — arbetena rörande den svenska befolkningen i Fin-
land. År 1866 offentliggjorde han (i Album utg. af Nyländingar
III) en liten studie Om tonfallet i nyländska bygdemålet. Det
värdefulla i den är iakttagelsen, att tolkspråket i västra Nyland
(och vissa delar av Egentliga Finland) har en annan aksentuering,
mera överensstämmande med Sveriges-svenskans, än mellersta och
östra Nylands mål, där den s. k. finska aksenten användes j något
försök att närmare bestämma den förra göres här visserligen icke.
Uppsatsen angav sig själv som ett brottstycke "ur en ännu otryckt
Nyländska bygdemålets grammatik”, och efter omfattande förbere-
delser — bl. a. en ytterligare forskningsresa i Nyland 1868 — ut-
kom denna 1870 under titeln Om svenska allmogemålet i Nyland
(i Finska Vetensk. soc:s Bidrag, liksom de tre följande). Detta
arbete måste utan tvivel anses som Freudenthals märkligaste. Det
utgör den första fullt vetenskapliga beskrivningen av en östsvensk
dialekt och står genom grundlig genomforskning av materialet,
reda i framställningen och sorgtällig utarbetning främst bland alla
förut eller samtidigt utgivna svenska dialektmonografier. Till en
grupp av dialekter, som väl icke hör till de finländska men står
dem ytterst nära och kan i många punkter belysa dem, hänföra
sig de Upplysningar om JRågö- och Wichterpalmålet i Estland
Freudenthal publicerade 1875. Baserad på rätt knapphändiga upp-
teckningar av tvenne yngre forskare, inleder likväl denna skrift
den fackmannamässiga behandlingen av Östersjöprovinsernas svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
