Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: W rindawi. 115
nom. sing, och Rani som dat. sing.: ”den sjöng Rind för Ran”
(obekant mansnamn). Så uppfattas ock stället av Detter-
Heinzel och Gering, vilken senare ifrågasätter, att Ranr är
ett binamn till Yale, för vilken väl modern Rind alltså
skulle sjungit hjälpande trollsång såsom Groa för sin son,
men sådant är varken känt eller sannolikt. Riktigare synes
den tydning vara, som föreslagits av G. Yigfússon och an-
tagits av Bugge och S. Grundtvig, att Rani är nom. sing.
Hrani, vilket namn Oden giver sig, då han som bonde möter
Rolf krake och hans kämpar, och att Rindr är fel fór dat.
sing. RindL Översättningen är alltså: ”denna galdr sjöng
Hrane (Oden) för Rind”, en bekräftelse av Kormaks utsago :
seid Yggr til Rindar. För allitterationen r- med ursprung-
ligt hr- hänvisar Bugge till Hav. 151: þat kann ek et setta,
ef mik sárir þegn á rótom rås vidar.
Även Othinus’ fjärde förklädnad enligt Schück visar sig
alltså oursprunglig och blott två skulle återstå, men det av
sagohävden fordrade tredje försöket har utan tvivel legat i
Othinus’ uppträdande som trollkarl, vilket hos Saxo blott
utgör avslutningen på hans andra uppträdande som krigare,
med vars värv en trollkarls gärning är föga förenlig. Nu
följer emellertid även i Skirn. 26 Skirners trolldom utan
övergång efter hans hot med svärdet, varför det kan för-
modas, att en svarsstrof av Gärd en gång funnits mellan
str. 25 och 26 i Skirnismål.
Att i berättelsen om Rinda hos Saxo trollkarlen be-
tecknas med den som egennamn missförstådda appellativa
benämningen Yecha för trollkarl och icke med ett verkligt
egennamn, synes mig vittna därom, att något sådant heller
icke funnits i Saxos källa, som alltså icke kunnat vara själva
Skirnismål. Å andra sidan ansluter sig den källa, som en-
ligt föregående framställning kan ligga till grund för Saxo,
så noggrannt till Skirnismål, att denna källa bör hava varit
ett återberättande just av Skirnismål, möjligen med undantag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>