Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: Anmälan. 189
verksamhet för minnesvården (’reste sten; ristade runor’) och i
slutet har tiliäventyrs som på II, 6 Læborg stått : [aft jmrui :
trutnik : sina]; Wiramer finner inskriften på Horne påminna om
Bække I.
II, 49 Sønder Vinge läser Wimmer inskriftens slut: sarþi :
auk :saþi :u - R saR :mun :akuþi [Séll, ardi áuk sádi
unga; sax m m ágódí ”[Sæl den], som plöjede og såde i sin ungdom;
det vill sikkert give rigt udbytte". Månadsbladet 1901, s. 11 f.
anmärkte jag, att huvudsatsens futurum vore mindre passande, då
imperfektum eller perfektum syntes vara det korrekta, om de av-
lidna brödernas avslutade liv avses, eller presens i båda satserna,
om en allmän sats skall uttalas. Wimmer avvisar tolkningen
sarþi ’sårade’, enär det icke kan giva någon mening i förbindelse
med den följande delen av inskriften. Detta verb skulle dock
passa bra, ifall fråga vore om de avlidnes våldsamma död. Det
synes mig möjligt, att saþi kunde vara att läsa saj>r, och u-R
att läsa uaR, vilka läsningar Wimmers granskning icke bestämt
förbjuder, så att meningen vore: [|)a sa eR] sarþi :auk : saþr :
u(a)R ’den som dem sårade och förvunnen var’, jfr fsv. sandcer
sdrœmaþœr. Det av Wimmer förkastade alternativet saR mun
akuþa sax m m å gœda kan kanske sedan användas med betydelse:
’han skall gottgöra (genom mansbot)’. Inskriften äger nasalitets-
beteckning i sina men saknar sådan i tua liksom i detta adv. a å
eller Wimmers akuþi.
Slutet av II, 50 Asfærg harþa :kuþru :þin : har jag Må-
nadsbladet 1901, s. 7 antagit vara lönnskrift med betydelsen:
karda gódan pegn, emedan Wimmers tydning: Barda gód rå pin!
’Din ro (hvile) være såre god!’ är alltför avvikande från inskrif-
ternas stående uttryckssätt. Lönnskriften består i utbyte av a mot
a, varmed det annars växlade, av ç, mot r, som följde det i run-
raden, jfr lönnskriften genom i runraden föregående runa på Rök-
stenen, och av n mot TI, som liksom n var sin ätts andra runa;
þin är ingen lönnskrift men k har utelemnats. Att karda gódan
pegn är en stående formel, synes mig tvinga till antagandet av
denna lönnskrift. Visserligen tecknas gódan i regel utan nasalerat
o, men kuþan II, 51 Giver, som enligt Wimmer till tiden följer
näst efter II, 50 Asfærg. Marius Kristensens skarpsinniga försök
i Nord. tidskr. f. fil., 3 r., XV, 154 att förklara lönnskriften före-
faller alltför invecklat och förklarar icke bruket av r.
Ett med det på II, 50 Asfærg antagna likbetydande uttryck
utan motsvarighet eljest förmodar Wimmer med tvekan i slutet
av V, 18 Øster Larsker, i vilken inskrift varje ord utom sun har
en uppseendeväckande beteckning. Inskriften lyder: þuþkil :rit :
þtin :auti : buþu :Jku :Sun : hui : sna, vilket Wimmer tyder så-
som: pmdkell résti stén øtti Bródur pórgunnu (pårgøts?) sun. Hwíld
siål nái (?) ’Tykel rejste sten(en) efter Broder Torgunnesön (Tor-
gøts søn?). Gid hans sjæl få hvile (ro, fred)’’. Då V, 17 Bodilsker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
