Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Brate: Anmälan.
kväm för läsaren och synes onödig, då ordförrådet är så pass obe-
tydligt; egennamnen skulle tillräckligt framträtt genom stor be-
gynnelsebokstav. Det skulle varit en önskvärd belysning av per-
sonnamnen, om i ordsamlingen upplysning lämnats, med vilka
första leder deras senare led förekommer sammansatt, vilket skett,
då denna led själv förekommer i ordsamlingen som ett namn,
t. ex. vid Björn, Ulf men ej t. ex. Sten. Lyckligtvis är ej ord-
samlingen större, än att det saknade lätt kan inföias av den, som
begagnar verket. Wimmers uppgifter härom i del 1: 1, s. LXXVI f.
avse icke att vara fullständiga och äro i den sammanhängande
framställningen icke så lätt tillgängliga, som om de fnnnits i ord-
samlingen.
Ordens betydelser upplysas utförligt dels genom citat från
inskrifterna, dels genom åberopande av den skrivna litteraturen
eller andra länders runinskrifter. Ett missgrepp synes det mig
vara, att dessa citat från inskrifterna äro givna i fonetisk omskriv-
ning liksom uppslagsordet. De borde hava anförts så, som de
förekomma ristade, ty i de flesta fall skola de väl så citeras av
språkforskare, som sålunda mången gång kunnat bespara sig mö-
dan att slå upp själva inskriften i de ohanterliga volymerna; för
den sakkunnige är det ju i allmänhet lätt att inse, vilken fonetisk
omskrivning en viss ristning motsvarar.
Även egna iakttagelser har prof. Wimmer inarbetat i ord-
samlingens artiklar, t. ex. att egennamn i gen. stå framför ’son’
och ’dotter’, vilket utgör ett förstadium till nutida namnsed, men
efter ’fader’ och ’broder’, eller att som hedersnamn för unga (ogifta)
män ordet ’dräng’ användes, för äldre, gifta ’tegn’. Jag har ge-
nomgått de svenska runinskrifterna med avseende på bruket av
’dräng’ och ’tegn’ som hedersnamn, och funnit, att detta de danska
inskrifternas språkbruk i avseende på ’tegn’ med säkerhet iakttages
i Västergötland, Småland och Södermanland, de enda landskap,
där ordet förekommer, men att ordet ’dräng’ visserligen både där
och annorstädes ofta användes om unga män men även om en
fader i två inskrifter, en i Uppland (B. 1129, L. 424 Vik) och en
i Västergötland (T. 35 Kedum), i en uppländsk om fader och son
(B. 639, L. 718, DI 90 Norby) och i en möjligen om farfader (B.
1089, L. 793 L. Runhällen). Då i Heimskringla berättas, hur svårt
Sigvat skald hade* att få härbärge i Hov i Västergötland, anför han
just ’tegn’ som en västgötabeteckning för en besuten bonde (ok
var så kalladr beztr þegn þeira).
Den lilla obekvämlighet, jag i vissa stycken funnit anledning
att anmärka, synes emellertid läsaren som ett obetydligt fel i jäm-
förelse med förtjänsten av den inre vederhäftighet, varav prof. Wim-
mers danska runverk överallt ger ett så varaktigt intryck. Det
är prof. Wimmers samvetsgranna arbete, som vetenskapen har att
tacka för att detta viktiga inskriftsmaterial nu föreligger pålitligt
nndersökt och avbildat. Detta verk, åt vilket den vördade fors-
karen ägnat så stor del av sin verksamhetstid, skall i väsentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
