Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Hellquist: Anmälan.
af den för öfrigt i sin brokiga mångfald mera intresseväckande
germanska mytologien oundgänglig. Vid denna redogörelse vill
förf. starkare än förut torde ha skett betona den religiösa evolu-
tionen och bemöda sig om att inordna företeelserna i deras histo-
riska sammanhang, hvarmed äfven i sin mån beteckningen ”reli-
gionshistoria" får anses motiverad.
Sedan förf. sålunda fastställt och begränsat sin uppgift, redo-
gör han för den germanska religionens och mytologiens förutsätt-
ningar, de allmänna, hvilka den har gemensamma med alla andra
religioner och mytologier, och de särskilda historiska faktorer, som
ntöfVat inflytande på dess utveckling.
Af särskildt intresse är här afsnittet om "mytologiens form-
lära”, de mytologiska uttrycksformerna, där vi befinna oss på ett
hittills mycket försummadt område. Hvad vi förut veta härom,
ha vi hufvudsakligen att tacka Meyers egna arbeten, t. ex. Altgerm.
Poesie och Deutsche Poesie, hans mindre uppsatser i Arch. f. Rel.-
wiss. 10, ZfdPh. 38, Internat. Wochenschr. 3 m. fl. samt dessutom
bl. a. Axel Olriks lärorika afhandling i Danske Studier 1908.
Utgående från att mytologien till sin form är diktning, fast-
ställer förf. de allmänna kriterierna på primitiv poesi (idealistisk-
hyperbolisk, åskådlig) och afgränsar i samband därmed myten från
folksagan. Den senare kan, försåvidt därmed förstås en afsiktlig
uppfinning af omöjligheter, inte betraktas som äldre än myten, då
den ju förutsätter ett medvetet särskiljande af möjligt och omöjligt;
för den primitiva människan och myten finns intet omöjligt. Sagan
är alltså icke egentligen uttryck för en naiv åskådning, utan sna-
rare den äldsta icke-naiva diktarten. Den vill ”förbluffa”, myten
imponera, och därmed sammanhänga de stilskillnader, som här
kunna iakttagas.
Mytologien är i sin egenskap af poesi äfven bunden vid ut-
vecklingen af vissa tekniska hjälpmedel, t. ex. uppväckande af
spänning genom återhållande moment, stegring, räkning (”heliga
tal”), kontrast — se närmare Olriks nyss citerade uppsats.
Men mytologien är inte blott diktning, utan — till sitt ur-
sprung — äfven vetenskap. Den söker förklara gåtlika företeelser,
af större men äfven af mindre betydande räckvidd.
Med hänsyn härtill får man tre klasser af myter: 1) etiolo-
giska, i mera inskränkt bemärkelse (ty egentligen äro ju alla myter
etiologiska), t. ex. hvarför är laxen smal vid stjärten? Obs. sär-
skildt i Horden de talrika myter, som förklara, hvarför guden fått
sitt vapen, sin klenod, sitt smycke; 2) ikoniska; 3) etymologiska.
Alla tre slagen måste vara jämförelsevis unga, då de förutsätta en
skarpare eftertanke och den ikoniska dessutom ansatser till bil-
dande konst.
Förf. fastställer vidare det stilistiska förhållandet mellan my-
tologien och hjältesagan, hvilken senare är förlagd till en bestämd
lokal och tid, opererar med en mängd handlande personer och är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
