Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Hellquist: Anmälan.
hemma i en folkgåta af samma art som ”en fågel Fjäderlös flög
till ett träd Bladlös, då tog honom jungfru Handlös”.)
Meyer framhåller i detta sammanhang den stora b rist på
lokalb eteck n in gar, som utmärker den germanska mytologien till
skillnad från den grekiska — en brist, som enligt hans mening
kraftigt talar emot att den äldre germanska mytologien blott
skulle ha känt lokala kulter.
Myten om världsträdet betraktar han, åtminstone i dess ut-
bildade form, som kronan på nordbornas försök att åskådliggöra
världens inrättning. Dess ursprung bör sökas i de stora heliga
träden, som funnos framför gudatemplen (och ej omvändt!). I ett
sådant träd tänktes vindguden Oden bo, och därför kallas det
Yggdrasill (Odens häst). Utmålningen af världsträdet med de
många fabeldjuren tillskrifver M. fyndigt ikoniskt ursprung. Jakt-
bilder stå i majoriteten inom den äldsta figurala konsten, och man
bör reducera dogmen om det religiösa ursprunget för all konst
inom rimliga gränser.
Utvecklingen af de kosmiska ideerna till allt större system-
tvång med noggranna beteckningar och bestämningar ger oss en
vink om faran att alltför mycket bygga på den, som i detta hän-
seende sätter kronan på verket: Snorre. ”Att kalla hans mytolo-
giska romaner för ”källor”, är att bygga världshistoria på Gregor
Samarows historiska romaner”.
I kap. 7 lemnas en forngermansk religionshistoria (i inskränk-
tare bemärkelse). Den största svårigheten blir här naturligtvis
bristen på bestämd kronologi. Efter hand utveckla sig efter stam-
splittringens äldsta skede tre religionskretsar: en framstegsvänlig-
synkretistisk vid Rhen, en konservativ i öfriga Tyskland och en
konservativ-synkretistisk i Norden. Hvad Meyer vid karakteristi-
ken af den första, i anslutning till framställningen i hans annars i
många afseenden så förtjänstfulla Altgerm. Poesie, har att meddela
om runnamnens religiösa betydelse, gör på mig ett högst äfven-
tyrligt intryck.
Thor och Tyr räknar han med skäl till de äldsta nordiska
gudarna. Men han utesluter inte den m öjligh eten, som rec. för
egen del är böjd att understryka (jfr Sv. sjönamn 2: 119), att
Oden också kan föras dit, om också dennes starka uppsving bör
återföras på främmande inflytelser.
Skandinaverna gjorde tidigt sin särart gällande. Men i kult
och världsåskådning har man ingen anledning att förmoda större
skillnader, blott en viss gradering från norsk kärfhet öfver dansk
smidighet till svensk lefnadslust — ”från Björnson öfver Ibsen till
Bellman”.
Kriget mellan asar och vaner — mellan Freys- och Odens-
dyrkare — sätter M. till omkring 600, och det slutar med en
kompromiss, hvars resultat blef den nordiska religionen. [Upp-
giften s. 501, att Thor i personnamn alltid uppträder som första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
