Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Tredje svaga konjug. 233
Till säkra exempel räknar jag däremot de sporadiskt
uppträdande formerna f r i j (av f r i d h a ) Peder Månssons Strids-
konst och Stridslag s. 15, l y a n d i s , ly e n d h e Bidr. till Skand.
hist. utg. ay Styffe 4: 279 (1501).
Allra störst intresse har emellertid här verbet ”ty”. Dess
ursprungliga form är þ y þ a (ith y d h a ), men av de 6 ex. Sö-
derwall anför på detta ord har blott ett bevarat d h : t i l
t id h a Nya rimkrön. v. 537 (rim: s m y d a ) . Alla de övriga
ha förlorat konsonanten: th y a Bih. till rimkrön. 105 (1436),
t h y ib. 104, 105, t h y Nya rimkrön. v. 1162 (hskr. från
mitten av 1400-talet; rim: f r y adj.), th i Nya källor t. Fini,
medeltidshist. utg. av Grönblad 62 (1467). Att i detta ord
uttalet med bortfallen konsonant redan under medeltiden
varit det normala, står således utom allt tvivel fast, och man
är härav berättigad att trots de fåtaliga bevisande skriv-
ningarna antaga samma bortfall även i andra språkligt lika
byggda ord. Anledningen till att ”ty” i motsats mot fler-
talet andra verb så ofta möter med stavning efter uttalet är
helt visst den, att ordet är ett folkligt och vardagligt ord,
som först sent dyker upp i litteraturen, och för vilket därför
icke såsom för andra tidigare litterärt använda ord en fast
skrifttradition förefanns. Att även i nysv. ordet, i motsats
till de flesta andra verb av denna typ, uteslutande har den
kortare formen t y , sammanhänger utan tvivel därmed, att
det redan i medeltidens skriftspråk fixerats i denna form.
Om bortfallet av # mellan vokaler vittnar till sist yt-
terligare s tr ö d h a n d e Medeltidens Bibelarbeten 2: 310 (hskr.
från 1526) i st. f. s tr ö a n d e och det flera ggr i fornsv.
skrifter förekommande verbet f o r t i d h a av lågt. v o r tie n . Det
första är måhända blott en omvänd skrivning J). I senare
fallet däremot föreligger säkerligen en verklig omgestaltning
av det ursprungligen konsonantlösa verbet, beroende på
vacklan mellan talformerna ly (a ), le (a ) etc. och skriftfor-
’) Även i ä. nysv. förekommer ströda, beströda Kock Landsmålen XV. 5:28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
