Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Lindroth: Dikter om runornas namn.
V. 1. RJ har alltså just det bage som K. konjicerat in.
Men detta utgör ingen garanti för riktigheten. Han kan ha tagit
det frän den honom bekanta redaktionen av motsvarande þrídeila,
där vi skola finna skäl för dess prioritet *). Och det bagi, varom
här borde vara fråga, har kort rotstavelse (såsom redan Bj. Ólsen
101 framhållit), och det vore här — efter obetonad andra stavelse
— mindre lämpligt. Nu finns ett bågi, som hjälpligt skulle kunna
passa; inte i den kända betydelsen ’motståndare’ (Ólsen anf. st.),
utan abstrakt: ’Hindring, Vanskelighed. rSjelden”’ Aasen, ’colli-
sion, variance’ Zoëga ísl.-enzk ordab. Men det rätta är utan tvivel
no. dial, bagja, f. ’en pludselig Lidelse, et Sygdomsanfald. Maaske
(märk!) kun i Badnabaja Barnesygdom’ Rosa3). Förvanskningen
till beggja märk: redan tidig och på norskt område (ty läde
JE och AM ha den) — låg då ytterst nära.
För att också i någon mån belysa påståendet att bölder spe-
ciellt skulle antäkta barn, hänvisar jag till Eva Wigstroms upp-
teckningar i Sv. Landsm. VIII. 3, 400 f. Förmodligen kan också
norskt material dras fram.
V. 2. Det för W. och RJ gemensamma folvarna böra vi,
sedan första radens rimord är klart, icke släppa, om det kan ge
mening. Att W. haft en levande källa, är påtagligt, men någon
översättning synes han där inte ha fått. RJ, som väl kan ha tagit
det norska ordet från W., har däremot sådan, och därtill en i
fråga om d etta ord akseptabel: ’pallidam’. Det synes alltså vara
ett fglvarna. Man kan vilja fatta detta som tillhörande ett fçlvarinn,
(ombildat) part. pret. till verja (got. vasjan). egentl. ’blekt klädd’,
sedan möjligen allmännare ’blek* (—fglr) ocb jämföra å ena sidan
fagrvariär i Vólundarkv. 39 (41), å den andra varinn ulfs Vpäum
(váþom heiþingia R) Atlakv. 8 (även om formen där skulle vara
oursprunglig). Likväl synes mig en annan väg snarare böra
beträdas.
I de nuvarande norska dialekterna ha, åtminstone i de icke
få mål som hittills ordentligt undersökts, gammalt g och gammalt
o i stor utsträckning sammanfallit (det framgår av Ross’ monogra-
fier). Där råder alltså exempelvis sammanfall mellan pl. bgm och
hom (direkt anförda som ex. Ross 1906, nr 3,s.9[Vest-Telemaal], 1909,
nr 3, s. 39 [Setesdalsmaal], s. 73 [Vestegdemaal])8). Om man antar, att
detta sammanfall i någon b ygd är gammalt *), kunde alltså ett
*) I viss m&n sannolikt, att inte den på Island levande traditionen av
den norska dikten hade bagi, gör Brynj. Sveinssons obekantskap därmed
(om hans läsning jfr strax i texten).
*) Redan Bugge har i förbigående tänkt på detta bœgja, som han dock
då inte kunnat styrka i annan betydelse än ’Hindring’, vilket han tänkt
modifiera till ’Ulæmpe’.
*) Också rimma taadn — kaadn — baadn i denna bygd i början av
1600-talet (Ældre norske sprogminder I, 9 (utg. av Hannaas 1911)).
*) Yore det det i större utsträckning, borde det kunna uppvisas ge-
nom skalderim, men det synes inte låta sig göra. Också vokalharmoniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
