Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindroth: "Dikter om runornas namn. 279
(<
—pl. av far, n.), fôr något stöd redan av RJ:s och JOb:s tolkning
Vestigia’, men än mer kanske av spor D ýra eäa Vijg-tenna (!) bland
JO a var.
7. i - K. (Hagall) er kalda korn
ok krapa drifa
ok snáka sótt.
2 är efter 687, som dock är otydlig; 461: knapa, JO a: krappa, JO b:
knappa. 8. JO a; skyja skot, eäa sy lfr1).
Hur K. tänkt sig kalda korn, vet jag ej. Wimmer har skri-
vit ihop till ett ord. Så ock EJ. Och aet är det rätta. Kalda
är gen. i ssg av det kaldi, m. som i fisl. blott (utom i egennamn
med troligen specialiserad betydelse) träffats just i ssgr (t. ex.
kaldahlåtr, kaldakol), men av GA och Hald. upptas som enkelt ord.
2 har RJ knappa (— JO b), i ett ord med substantivet. Ver.
har fôtt reda på blott en del ; han har: Kalda kom, Knappa-drijfa.
Knapa har även 166 a.
Den brokiga växlingen krapa (?)-, knapa-, krappa-, knappar
kan ju inte vara ursprunglig. Det sista, väl styrkt, ger god me-
ning: ’Globosa nix’ RJ, ’globorum pluvia* JO b (isl. drifa syftar
på den kringflygande yrsnön). De övriga formerna, delvis nog
möjliga att fô självständig mening i a), torde dock böra tydas
genom antagande av en attraktion från vissa benämningar på sär-
skilda slag av runor: knapprunir (Worm anf. arb. 38 m. fl.), krapp-
runir3) (Liljegren Run-lära *) 53), klap(p)- (Arngr. Jonsson i
Worms Ep. 308, Worm Dan. litt. 41, JO 173). — Snáka sôtt
finns också JO a var. Kenningen står i nära samband med be-
nämningar av vintern eller snön som ’ormarnas förödare’ o. d.
(Gröndal anf. arb. 132).
8. |\. K. (Naud) er þýjar þrá
ok þungr kostr
ok vossamlig verk.
1. JO a, b: Pyja. 2. Oläslig i 687; 461: fvera erfiði. 3. 461: og enn
þyngri kostr, JO a: votsamiig *) verk, JOb: vosamlig verk.
RJ: pija i l; punger koster (som han själv säkert fattat som
piur.; jfr den no. dikten) saint Vosamleg vera ’lngrata mansio\
Detta sista är troligen en förvanskning — men knappast muntlig.
Ver. har blott pungur kostur, vosamleg verk. — Vås-samlig verk
1) De två sista orden ej anförda av K. (eller Wimmer).
3) Så krapa-, som likväl torde vara förvanskning. Ty krap översättes
bos GA ’Glacies nondum solidata sed per minutias rara (’lös’)’, Hald.: ’nix
semiliquida, halvtøet Sne’.
*) Möjligen med samma innebörd som i: krçpp vas þá Gudrun Atlam.
71, 5: ’schwer zu durchschauen’.
*) Denne förf. har ganska väl tillgodogjort sig äldre handskrivna käl-
lor i fråga om den teoretiska runologien. Det har nog inte lyckats mig att
uppdaga dem alla. JO har han studerat.
8
) Här inskjutes dock omedelbart: ’(forte vosamlig)’. Detta är ett tec-
ken till trohet i detalj mot förlagan.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, NT FÖLJD XXV. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
