Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Lindroth: Dikter om runornas namn.
hang. Vid dettas uppbyggande skall emellertid óck en del nytt
material anlitas.
Frågan om dikternas ålder har naturligtvis redan sysselsatt
forskningen. Kålund satte den n orska d ik ten till minst ett
århundrade fôre membranen, som antas härröra från 1300-talet
(s. 6). Bugge (Småst. 103, No. indskr. Indi. 41) och Wimmer (s.
180, 276) hålla sig med vidare eller trängre latitud omkring år
1200. Bugges skäl till att dikten inte kan vara äldre än 1100-
talet äro formerna rossom, rœinn, løypr med r, l< . hr, Kl, Ty om
h insattes, uppstode oriktig alliteration. Detta förstår jag beträf-
fande rossom, ty där är r nödvändigt för själva alliterationssyste-
met. Men de båda andra 1) stå ju helt utom, och jag kan omöjligt
tro, att denne diktare ålagt sig något band beträffande sådana ords
anljud. Därtill kommer nu här, att ursprungligheten av orden
løypr och rœinn visat sig vara ytterst tvivelaktig (s. 261). Där-
emot bör nœppa c hnœppa str. 8 påpekas. — Likväl veta vi ingen-
ting om de möjligtvis mycket olika tidpunkter för olika norska
dialekter, då detta å-bortfall ägde rum.
Finnur Jönsson Litt. hist. 2,32 hänförde dikten till 1200-
talets sista del (upptaget av Mogk Gesch. d. norw.-isl. liter.3 708,
om vars åsikt i övrigt se s. 290). Han höll sig därvid dels till
de enligt hans mening om stavelseförlängning vittnande rimmen
lima —tima, vida —svida — om dem har ovan talats (s. 270, 273) —,
dels och i synnerhet till uttalet av hæst som hæst str. 5. Men nu kan
man väl inte komma ifrån att redan både Þórhallr veidirnactr och
Sighvatr, liksom senare skalder, betjänat sig av detta uttal i adal-
hending (Kahle Spr. d. Skalden 79, Gislason Oidnord. skjaldekvad
133; jfr Noreen Altisl. Gr.3 § 293, 2). Det är väl ock med hän-
syn till dessa fall som F. Jonsson i sin Mindre litt. hist. (1907)
s. 195 modifierat sin åsikt: han anser ovisst, om dikten hör till
början eller slutet av århundradet
Jag skall inte dröja vid alla de dateringsgrunder som kunna
framdragas3). De viktigaste synpunkterna synas mig vara: för-
hållan d et till ru n a lfa b etet och v erstek n ik en .
I fråga om den första vill jag framhålla, att den omständig-
heten, att den 16-typiga futharken ligger till grund, inte får komma
oss att fastslå någon särskilt tidig avfattning. Fakta finnas som
visa, att den gamla futharken höll ihop — åtminstone k un d e göra
det — rätt långt efter de punkterade runornas uppträdande (se
Thorsen anf. arb. 28, Wimmer 181, särsk. 253 f.) — så länge näm-
ligen som man inte börjat ordna runorna efter latinsk ordning
(Wimmer 255). Särskilt är det naturligt, att man inte diktade
några verser om runor, som inte hade egna ur språkets vanliga
*) Se om dem också F. Jónsson Litt. hist. 2, 31.
a) T8 88 i vœsta ger inte häller mycket (jfr Noreen anf. arb. § 262,
3, Hægstad Det no. maalet fyre 1350 (= Hægstad-Torp Ordb.) s. XII), fiallc
— jalle mer, om det sista f&r anses fullt säkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
