- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
288

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288 Lindroth: Dikter om runornas namn.
att inte detta skulle stå hindrande även vid en blott p å v e r k a n i
m etriskt hänseende. Ty om annat är det inte fråga.
Från m edeltiden känna vi ock rimmade tvåradiga ordspråk
och sentenser. Tyvärr är det om öjligt att fixera dessas ålder, lik-
som i allmänhet att säkert bedöma deras anspråk på inhemskhet. Men
att inte den slutrimraade formen m å ste vara sen — om ordspråket
självt kan antas vara gammalt —, det visar kanske tillvaron av
några tidiga strödda prov på ifrågavarande verstyp, som berörts
bl. a. av Lampa Stud. i sv. metrik 43 ff. D et är först ett par
runstrofer från om kring 1200:
hær liggia faþhar tuer
hiþinn ok enarr hæto per.
Runv. nr 131;
Ges-Krist þæn alt må
siafeli Æ su si á 1).
Därs. nr 133.
Den första är från Västergötland. — Vidare erinras om de
slutrim made versparen i Cod. Bur., vilka Lampa (s. 49) i likhet
med andra låter gå tillbaka till slutet av 1200-talet och där alli-
terationen ännu ej släppt taget, samt om inskriften på D elsbo
kyrkas dörring (Runv. 130)
siá má þú å mile
ai má þú f å mik,
som B ugge anser ’kanske’ vara från slutet av 1100-talet.
Svenska slutrimmade ordspråk kunna således nog ha levat på
folkmun redan om kring 1200; t. ex. av sådan a llm ä n ty p (se
Kock Medeltidsordspr. 1, 117 f.):
Thær ær goth at væ ria
som ængin vil hæria.
æ swikas the sworno
ok ey the boorm .
För N orge kan jag inte finna annat att hålla m ig till än
sannolikheten, att man där i sydligare trakter åtminstone inte var
mindre avancerad än i de berörda svenska bygderna (vilka för öv-
rigt delvis stått i beröring åt väster och näppeligen varit de g i-
vande). D et synes m ig därför inte om öjligt, att följande norska
exempel kunna representera gam la typer:
Den som mange vil bjoda,
maa m yket sjoda.
Aasen No. ordspr.2 10.
D et ein sjølv bakar,
er det som best sm akar.
Därs. 6.
’) Läsningen av denna rad synes mig dock ej definitiv. [Tillägg: In-
skriftens siæli :«sasial {I tror jag nn bör tolkas s{i)æli æsu sial ’må saliggöra
Æsas själ’. Ett verk lig t icè vore också ljudhistoriskt frapperande.]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free