Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindroth: Dikter om runornas namn. 289
Skrepp ikkje av F isken,
fyrr han er paa D isken.
Därs. 31.
Detta även om slutrim m et här skulle från början härröra
från latinska original. — Också de latinska hymnerna kunna ha
varit av tidig betydelse för rim m et, en sak som ofta framhållits.
— A tt man även utom skaldepoesien haft sinne för slutrim m ets
effekt intyga ock ställen i de norska lagarna (se Y endell A lliter,
o. rim i skand. lagspr. 106 f., där dock avräkningar få göras).
Endast genom att sättas in i ett sådant sammanhang tror jag
att vår dikts stroftyp får sin förklaring. Och dess innehåll lägger
det särskilt nära att tänka på inflytande från ordspråk och all-
männa sentenser. — Strofen representerar en brytning mellan gam-
m alt och nytt; gammalt: alliteration ssystem et och det väsentliga i
versradens rytmik, nytt: strofformen. Bryggan kan ha varit det
som sådant ju ingalunda i västnord. diktning okända slutrim met.
M en detta kan nu bedömas efter en friare måttstock än skalde-
diktningens egen. K vinnligt rim med kort nästsista stavelse (lim a
—tinia??, victa—sviäa?) — otillåtet, om drottkvætt lägges till
grund —, negligerande av kvantitetlikhet (ev. samma ex.) böra inte
a priori avvisas; inte häller ’upplösning’ på mera ovanlig plats (opt
slœ ppr rani).
Särdeles långt före 1200 tillåter oss dock knappast det nu
avhandlade kriteriet att gå. En säker term inas ante quem åter utgör
den avskrivna membranen, vars av K. givna datering — efter 1337,
m en ännu till 1300-talet — torde ha skäl för sig. Paleografiska
karakteristiska äro bl. a. växlingen cT ~ d samt mellan felande
och utskriven svarabhakti {-er) *).
För utrönande av d ik ta r e n s h e m o r t synas rimmen och
ordförrådet vara det enda som här kan föra till något resultat. I
fråga om det förra har str. 6 givit oss en viss rätt till att tänka
på västlandet (borna—folvorna). Och dit leder oss ock ordförrådet.
Ty det är väl knappt betydelselöst, att av de i dikten förekom-
m ande mera specifikt norska orden a lla nu (enl. Aasen och Ross)
äro kända från västlandet, speciellt från sydväst, och flera av dem
blott därifrån ; närmare angivet: stammen Ivill-, flaustr- (Høystr-),
bægja (i förevarande betydelse) blott från sydväst, (?) svíða från syd-
väst (jämte en lokal från Nordland), (??) tim - blott från nordväst-
ländskan (Nordfjord, Søndm øre; Aasen ger dock inte lokal för
alla skiftningarna). — Sannolikt har diktaren varit västlänning och
då snarast från sydväst (jfr strax om slutsatser ur membranens
ortografi).
D en påverkan från folkliga sentenser, som ovan antagits, blir
*) e som svarabhakti uppträder dock redan i inskriften på Aardals-
käppen (Sogn), vilken av Bugge (Föreningens til no. fortjdsmindesinrs bevar.
aarsber. for 1868, s. 85) anses snarast tillhöra 1200-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
