Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B3G Kock: Etymol. anmärkningar.
hortutu och hortuglm. I Glossaret till äldre Yästgöta-lagen
yttra Coliin och Schlyter: ”Incertum est, an pro hortutu le-
gendum sit hortuca, ita saltem legisse videtur scriptor cod. B,
cum ille habeat hortughu . . . Origo vocis latet; nobis tamen
verisimile videtur tuta v. tyta olim significasse feminam, unde
vargtytta, lupa, atque apud Dalekarlos, tytta, vetula”. Jmf.
Schlyters ordbok, där det meddelas, att redan Yerelius med
tanke på senare leden av hortuta erinrat om vargtytta och
om det dalska tytta. I Ordboken tänker Schlyter icke på
emendation av hortutu.
Rietz giver i sitt glossar s. 770 (under tytt a) den upp-
lysningen, att det i äldre Yästgötalagen bland okvädinsord
för kvinnor anförda hortuta förekommer såsom okvädinsord
även i Småland, hvarför han synes ogilla Collin-Schlyters
sammanställning av det fsv. hortuta med det dalska tytta.
I Tidskrift f. Filologi NR. III, 264 förmodar Bugge,
att hortuta i äldre Yästg.-lagen är en förändring av horputa,
som är sammansatt med puta ”meretrix”. Denna uppfatt-
ning kan dock icke vara riktig, dels emedan man ej inser,
hvarför puta (horputa) skulle förändras till tuta (hortuta),
dels emedan (jmf. straxt nedan) -tuta förekommer såsom
senare led i nysv. komposita (sömntuta, skräveltuta), utan att
man i dem har någon anledning att åt tuta giva betjrdelsen
”meretrix”. Om hortughu i yngre Yästg.-lagen yttrar Bugge
blott, att det synes vara felaktigt.
En helt annan uppfattning av hortuta (hortugha) fram-
ställes av Lindroth — som icke synes hava tagit hänsyn till
Bugges anmärkningar om orden — i en särskilt åt dessa
ord egnad uppsats ”Ett gammalt svenskt skällsord”, införd i
Fästskrift till H. F. Feilberg (^ Sv. landsm.) s. 265 ff.
Lindroth bekräftar riktigheten av Collin-Schlyters läsning
hortutu Oj men han menar, att detta bör emenderas till
*hortucu. Hvarken simplex Huka eller kompositum *hortuka
M ”Efter all sannolikhet står det värkligen hortutu” (s. 26G).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
