Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VGKLis hist. 13
gående. Så mycket mer blir man hänvisad till att tänka
sig trotset mot tinget såsom skäl för den stränga dom, som
här visserligen icke kan sägas vara fälld men som dock för
visst fall tydligt förutsäges.
För att kunna avgöra, vilket lagrum i vår lag som
kunnat vara i föreliggande fall tillämpligt, vore det ju
lyckligt, om vi kunde uppvisa, vilken plats som avsetts.
Stället är icke nämnt på annat sätt än att Hattås allmän-
ning (cummunis silva) nämnes. Skäl föreligger icke att iden-
tifiera det omtvistade stället med den gård, som ännu heter
Hattås. Någon men otillräcklig ledning får man av den
uppgiften, att tvisten även gällde Brotaa ström, tydligen en
å eller bäck, som drev en kvarn och nämndes efter en
”bråte”. Nu är olyckan den, att vi kunna gissa på två åar,
dels ett tillflöde till Tidan, dels ett till Ätran. Det förra
vattendraget driver ännu en kvarn vid gården, förutvarande
krononybygget Skitnabråten, det andra passerar en annan
”bråte” av samma jordnatur, kallad Brännebråten. Båda nam-
nen kunde tänkas förvara minnen av den förbittrade kamp,
som rasat kring Harald Haraldssons nybygge. Det visar sig
således, att vi förgäves söka andra anvisningar för närmare
utredning av rättsförhållandena än de, som ligga i nämnandet
av kvarnströmmen Brotå. För vår nu föreliggande upp-
gift ha vi fått det resultatet, att ännu ett årtionde före ut-
färdandet av Magnus Erikssons landslag ansågs det lagligt
i Västergötland, åtminstone i vissa fall, att exekution verk-
ställdes genom brännande av den sakfälldes hus.
Vid första påseendet kan det synas, som om mellan de
av påven överklagade stränga domarna å ena sidan och
Harald Haraldssons sak å andra sidan icke skulle kunna
råda någon överensstämmelse, den där kunde motivera likhet
i straff och i så exceptionellt strängt straff som här. Emel-
lertid torde såväl prästernas krav på exemption från vanlig
rättsskipning som vissa stormäns anspråk på företrädesrättig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
