Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Brate: Voluspa.
Med Sydtyskland kan emellertid icke Norden hava haft nå-
gon förbindelse, vari Nordtyskland icke deltagit, utan uttryc-
kets källa ar sannolikt för båda områdena densamma, näm-
ligen goterna, i vars språk ’den helige ande’ heter: ahma
weihs. I en uppsats Über den geschichtlichen Zusammen-
hang des gothischen christenthums mit dem althochdeut-
schen i Zeitschr. f. deutsches alterthum Y l (1848), s. 401 ff.
har R. v. Raumer uppvisat flera kristna ord, som äro ge-
mensamma för got. och fht. och måste hava inkommit i fht.
genom lån från .ostgoterna, vilkas rike hade Donau till nord-
gräns ända upp till källan, v. Raumer ifrågasätter också för
fht. ätum wlh historiskt sammanhang med got. ahma weihs,
och sådant synes i själva verket under anförda förhållanden
vara nödvändigt att antaga.
Uttryckets övergång till de hedniska nordborna torde
hava ägt rum tidigare, då goterna bodde på ett område,
som med den tidens samfardsleder var lättare tillgängligt
från Norden, nämligen i Ungern, Rumänien och Sydryss-
land, där de levde i fred med romarne från 269 till 375 e. Kr.
och tjänade i deras härar. Sannolikt hava även denna tid,
liksom på 900- och 1000-talet var händelsen, nordbor färdats
på de ryska floderna och deltagit i denna krigstjänst tillika
med de besläktade goterna, ehuru de av romarne från dessa
icke blivit åtskilda. Under 300-talet upprördes kristenheten
av de häftiga arianska striderna, och en viss förvirrad kun-
skap om treenigheten, skapelsen m. m. kunde knappt undgå
att framtränga till hövdingaklassen bland dessa förmodade
nordiska krigarskaror. Detta material har sedan fortlevat
och omvandlats, och Ysp. utgör en sen bearbetning av det-
samma, som troligen föregåtts av andra, nu förlorade. Att
under samma därför gynnsamma beröring med romarne även
sagostoff upptagits från den antika hedendomen, vill jag
blott i förbigående påpeka som naturligt, då min förelig-
gande uppgift icke tillåter gå in på den frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
