Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läffler : Det evigt grönsk. trädet. 118
att trädet var ”evigt grönskande”, ”hölls grönt”, alldenstund de väl
visste, att lövträdens lövfällning var en naturföreteelse, som in-
träffade regelbundet varje höst oberoende av om träden stodo vid
vatten eller ej, och i förra fallet långt innan vinterkölden stelnade
vattenytan till is, vilket ju för övrigt vid rinnande vatten, vid
västkusten, vid varma käilor, som på Island, o. s. v. ofta ej alls
ägde rum.
Också heter det i Gylfaginning 15, att nornir peer, er byggva
vid TJräarbrunn, taka hvern dag vatn i brunninum oh med aurinn
pann, er liggr um brunninn, ok ausa upp yfir askinn, til pess at
eigi skolu limar hans trêna eda fúna. Dessa båda verb betyda
”blive tørre eller raadne” (Finnur Jónsson). Trêna översätter Ge-
ring: ”hart werden”, Fritzner: ”blive haard som træ”. Här står
således intet om, att vattnet skulle åstadkomma evig grönska å
trädet. (För övrigt torde framställningen här i Gylfaginning bero
på ett missförstånd av uttrycket hår badmr, aiisinn / hvita auri i
Vpl. 19; jfr Brate, anm. till Sämunds Edda, övers., s. 284: ”Asken
Yggdrasil har . . . tänkts växa vid världshavets strand, vars brän-
ningar sköljde den vita sanden upp på dess stam och grenar” .. .)
Bätt märkligt är emellertid, att uttrycken hos Snorre passa
särdeles bra just för en idegran, men mindre bra på en ask. Me-
dan den förres grenar ju bibehålla sin spänstighet och böjlighet,
varigenom de just voro lämpliga att användas som bågträ, bliva
askens grenar småningom styva och oböjliga. Härpå vill jag dock
icke lägga någon större vikt. Jfr nedan om varianten bast för barr.
Om Yggdrasil uppfattas som ”livsens träd” (jfr Bugge, Stu-
dier s. 401 f., Meyer, Völuspa, s. 86 f.), kan den eviga g rö n -
skan uppfattas som symboliskt angivande livet, och denna behöver
ej ens i detta fall bero av källan, uppfattad som ”livsens källa”,
”livsens vatten” — enuppfattning varför dock denordiska käl-
lorna ej synas ge tillräckligt stöd.
2. ”Barr i frågaom annat än barrträd är säkerligen icke
ett påfund av (sena) lexikografer och uttolkare”, säger vidare
Lindroth.
Lindroths argumentation är följande. Eftersom Gudmundus
Andreæ i sitt av Resenius efter författarens död (1654) utgivna
L exicon Islandicum (1683) översatt ordet Bar sålunda: ”Gemma
arborum, sev primulce fremdes” och Resenius i sin utgåva av Snor-
res Edda Islandorura (1665) återgivit ordet på båda ställena i
Snorre-Eddan (bita barr *)) med Knopper, därvid enligt Lindroth
följande Gudmundus Andreæ, och denna översättning styrkes av
Björn Haldorsons tolkning i hans Lexicon isl.-lat.-dan. (1814):
”Bar, n. Gemma v. oculus arborum, Knop, Öje paa Træer”, och
eftersom vidare ”denna översättning passar förträffligt hos Snorre:
det är själva blad- och grenknopparna, vilka just skola slå ut .. .,
som skola tillintetgöras, ej de redan utslagna löven”, och efter-
*) Hos Kesenius skrives bar.
ARKIV VÖX KORDISK FILOLOGI XKX, XT J Ö U D XXVI. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
