Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Hellquist : Anmälan.
offersten, som står på lapparnas heliga berg, identifieras med den
hçrgr, som enligt Landnåma upprestes på de krosshólar, i hvilka
Ands släktingar efter döden trodde sig komma att ingå (jfr om
hçrgr senast Thümmel Beitr. 35: 100).
Förf. anser det af dessa skäl knappast tvifvelaktigt, att i
detta afseende en intim förbindelse egt ram mellan de olika fol-
kens kult och tro; och han erinrar vidare om att af de båda förut
refererade fornnordiska föreställningarna om p latsen för de dödas
fortlefvande endast den, som öfverensstämmer med den lappska,
nämligen om ett bestäm dt dödsberg, kan betraktas som egent-
ligen folklig och tillförlitligt bestyrkt.
Den tid af den fornnordiska hedendomen, hvars dödstro af-
speglas i den lappska mytologien, ligger icke synnerligen aflägset:
det är tydligtvis i hufvudsak den nordiska hednatidens senare år-
hundraden.
I det följande afsnittet anställes en jämförelse mellan lap-
parnas och nordgermanernas föreställningar om sjukdom och död
såsom orsakade af de döda. Liksom lapparna trodde, att dessa
sträfvade efter att skaffa människor och djur dödliga sjukdomar på
halsen, så var det enligt nordiska källor de döda, som gåfvo upp-
hof till epidemier och dödliga lidanden af alla slag. Då dylika
drag återfinnas hos de mest skilda primitiva folk, kan man här
inte utan vidare tala om lån. Men en jämförelse mellan lapparnas
och nordbornas uppfattningar i detta hänseende får sitt alldeles
särskilda intresse därigenom, att de förra uppvisa ett stadium, som
de skandinaviska folken tidigare måste ha genomgått, och åskåd-
liggöra det sammanhang, i hvilket de isländska sagornas berättelser
böra inställas. Om en motsvarighet till det hos lapparna allmänna
offret till de döda i afsikt att skydda mot död och sjukdom är
t. ex. hos skandinaverna blott fråga i alfkulten, som är en yngre
afläggare af dödskulten. De döda själfva bringar man hos dessa
inga offer, utan man söker att oskadliggöra dem medelst andra,
ofta mycket kraftiga medel (bränning, genomborrande med pålar
o. s. v.). I detta fall har sålunda den nordiska hedendomen tagit
ett steg bort från dödstrons och dödskultens äldre former.
Af särskildt intresse är naturligtvis behandlingen af lapp-
guden Rota, därför att förf. — sedan han i ett par mellanliggande
kapitel utförligt skildrat den fornnordiska Odenskulten och Odens-
gestalten — slutligen stannar vid den uppfattning, som redan Olrik
antydt, att Rota ingen annan är än den till den lappska religionen
öfverflyttade Oden.
Rota spelar hos lapparna i det afseendet samma roll som de
döda, att han plågar människor och djur med sjukdomar och där-
för blidkas med offer, bl. a. af döda hästar, som nedläggas i jorden
för att guden på dem skall bege sig i väg. Hans kult visar sig
stå i nära sammanhang med dödskulten, där för öfrigt äfven häst-
offer förekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
