Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 127
Men redan Olrik och Krohn ha framhållit, att en dylik kult
icke kan vara inhemsk hos ett folk, som icke begagnar hästar.
Däremot är som bekant bruket att vid inbrytande epidemier i jor-
den nedgräfva hästar, liksom äfyen andra djur och t. o. m. män-
niskor, kändt från olika trakter af Skandinavien (märk t. ex.
helhästen !).
Emellertid har Kotakulten härigenom icke fullt tillfredsstäl-
lande förklarats, då det föreliggande materialet alls icke visar, att
man i Skandinavien — allraminst vid sjukdomar bland människor
— hufvudsakligen skulle ha användt hästar sora offerdjur. Men
i Rotakulten spelar hästen en hufvudroll och är som offerdjur
knuten vid en viss bestämd gudom. Allt talar nu för, att denna
gud själf är af främmande och då naturligtvis germanskt ursprung.
Det gäller då att undersöka, huruvida verkligen det drag, som
hos Kota står i förgrunden, nämligen pestoflfret, verkligen låter sig
förstås i samband med Odenskulten. Genom påvisande af flera
öfverensstämmelser i mindre viktiga punkter mellan Kota och Oden
har läsaren emellertid redan före denna undersökning gjorts mera
tillgänglig för en dylik uppfattning, öfverensstämmelser i fråga om
dräkt och uppträdande, giftermålsförbållanden, funktion som här-
skare i ett dödsrike m. m.
På förf:s framställning af Odens kult och gestalt nekar oss
utrymmet att närmare ingå. En stor del däraf erbjuder för den
nordiske filologen intet nytt, och mycket står också i ett rätt
lösligt sammanhang med frågan om förhållandet till Rota. Den
kan delvis betraktas som en tämligen själfständigt stående mo-
nografi.
Framställningen af Oden är hufvudsakligen byggd på väst-
nordiska litterära källor. Att förf. ej närmare inlåter sig på Odens-
trons urhistoria och genesis, kan ej lända honom till förebråelse,
då han är af den meningen, att den lappske guden Kota knappast
motsvarar en äldre Oden än den sista hednatidens. De olikheter,
som visa sig bestå mellan de båda gudagestalterna, förklaras däraf,
att lappgaden förlorat åtskilligt af det som tillhörde den senare.
Så kunde ju t. ex. lapparna knappast ha någon användning för
vissa drag hos den nordiske krigsguden och ännu mindre den
norsk-isländske skaldeguden.
Några enskildheter må för öfrigt framhållas.
I likhet med flera andra forskare finner förf. den stränga
uppdelningen i två dödsriken, Odens och Hels, såsom den omtalas
t. ex. i Yngs., sakna motsvarigheter i den hedniska tidens tro.
Om skaldemjödet handla ss. 114—118. Schücks konstruk-
tioner, enligt hvilka de särskilda episoderna i myten skulle af-
spegla gamla kultmyter, anser förf. sakna vetenskapligt värde. Som
gammalt sagostoff kan endast det betraktas, att Oden med list
afhände jättarna det af dem i berget bevarade mjödet. Med rätta
varnar förf. för att bygga på namn sådana som Són och Bodn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
