Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Olson: Anmälan.
till kännedomen om de norska bygdemålen. Den föreligger i hskr»
nr 464 8 : 0 i den Thottska saml. i Kungl. Bibi. i Köpenhamn och
ntgives ~ ehuru känd redan av Nyerup (förordet till ”Peder Syvs
kjernefulde ordsprog” s. LXXII, 1807) och begagnad bl. a. av
Bugge i hans anmärkningar till Östnord. och lat. medeltidsord-
språk i Arkiv 10: 82 ff. — nu för första gången i sin helhet. Inne-
hållet utgÖres av 4 ss. grammatiska anmärkningar (mest till ljud-
läran) samt 38 ss. uppteckningar av ordspråk med översättningar
till danska vid de allra flesta och i några fall till latin, allt skrivet
med samma hand. Språket visar enl. utgivarens undersökning, att
arbetet hör hemma på Vest-Agder, av vissa företeelser att döma
snarast mot kustsidan. Om författaren känner man intet, med
undantag därav att de kunskaper i latin, grekiska och hebreiska,
som röja sig i arbetet, antyda en lärd man, sannolikt således
en präst.
Det lilla arbetet har genom sin ålder betydelse först och
främst för dialektstudiet. Det visar, att språket i dessa bygder i
det stora hela för 300 år sedan var detsamma som nu och be-
kräftar sålunda, vad även t. ex. äldre svenska dialektbidrag visa,,
att de nordiska dialekterna i sin nuvarande form väsentligen varit
utvecklade åtm. före mitten av 1600-talet.
Även för ordspråksforskaren har skriften emellertid natur-
ligtvis sitt intresse. Själv synes utgivaren ha intresserat sig mest
för denna synpunkt och ägnar större delen av de efter texten föl-
jande rikhaltiga anmärkningarna dels åt förklaringar av mera
dunkla och svårförstådda ordspråk, dels åt jämförelser med och
hänvisningar till identiska eller liknande ordspråk, först och främst
dem, som ännu leva i de bygder, från vilka denna samling för-
skriver sig, men i andra rummet även sådana från andra trakter
av Norge och av de nordiska länderna överhuvud. Den första
gruppen av ordspråk har utgivaren till stor del själv upptecknat,
för den andra har han begagnat dels välbekanta tryckta källor,
dels även några otryckta samlingar av norska ordspråk.
Utgivarens anmärkningar och förklaringar träffa utan tvivel
så gott som alltid det rätta. Endast i ett par enstaka fall synes
en invändning vara berättigad.
Beträffande nr 69: D m æ inkie Flad, sotn Flædia Bye, den
æ fladere som mæ tægge anser utgivaren, att meningen blir bättre
utan ordet inkie, i vilken form ordspråket förekommer hos de Fine
i Nicolaysens Norske magasin 3: 229, under det Grubb och Syv
liksom den här ifrågavarande texten ha ordet ”icke”. Formen hoa
de Fine är emellertid säkert oursprunglig, en förvanskning be-
roende på att ordspråket ej fullt förståtts. ”Bjuda flättja” betyder
ju ungefar ”söka dåra”, och den rätta meningen är säkerligen:
”den är ej dåraktig som söker dåra en annan, utan den som låter
dåra sig”.
I nr 73: Lida Fæstr er snart Fylt sammanställer utgivaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
