Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Anmälan. 231
säkerligen oriktigt ordet Fœstr med ial. festr, nyno. fester ”rep”,
”tåg” m. m. Fœstr är, såsom författarens egen översättning: ”en
tarm, som mand fogga Mor udj”, visar (och som redan anmärkts
av Hesselman i Västnord. stud. 1: 21 not 4) att fatta som ett
äldre *fœlstr, identiskt med nysv. fjälster ”korvskinn”.
Något yngre än den vest-agderska skriften är den som nr II
av Ældre sprogminder utgivna ordsamlingen. Den finnes i hskr.
i Thottska saml. nr 1506 4:o och utgöres av en 42 blad omfattande
alfabetiskt ordnad ordlista med utförliga översättningar och för-
klaringar. Skriften härrör, enl. vad utgivaren visar, från Robyggje-
laget i sydvästra Norge och snarast från dess östra del och är,
såsom vissa uppgifter i skriften själv bevisa, nedskriven mellan
1672 och 1700. Arbetet är anonymt, men utgivaren tror sig kunna
på grund av handstilen identifiera författaren med en viss David
Gørrissøn Klim, som 1672—77 var skrivare i Östra Robyggjelaget,
sedan lagman i Skien och överhovrättsassessor, död 1714. Sam-
lingen, som upptager ord från olika delar av skrivardömet, ar gjord
mellan 1672 och 1677, men skriften har först senare utarbetats,
vilket förklarar en del misstag och förväxlingar, till vilka förf.
gjort sig skyldig.
Ehuru yngre än den föregående skriften och från trakter,
som ligga dennas avfattningsort nära, har ordsamlingen större
språkligt intresse. Detta framför allt därför, att man genom den
synes kunna konstatera en del förskjutningar i språkets gestaltning,
som i dessa bygder ägt rum efter avfattandet av denna skrift. Så-
lunda visar det sig, att ordsamlingen så gott som överallt har de
klingande kons. b, d, g efter vokal, ehuru Robyggjemålet nu har p,
t, k. Efter all sannolikhet har det från sydvästkusten bekanta uttalet
med klingande kons. tidigare gått vida längre in i landet än nu,
och detta bevisas även av ortnamn som Mygglébostad, Veggusdal
m. fl. i trakter, som nu eljest uttala p , t, h. På liknande sätt
visar ordsamlingens skrivsätt, att det nu blott från västligare byg-
der kända uttalet med b (för v el. m) i maal-ébne, kabtarr, libdd,
Jibrellœ o d. tidigare sträckt sig österut över Robyggjelaget. En
annan västländsk egenhet, som enl. ordsamlingen en gång åtm.
delvis tillhört även Robyggjelaget, är uttalet dn (nu nn) av gam-
malt rn, ett förhållande som bekräftas därav, att inom Robyggje-
laget belägna ortnamn som Honne, Honnes, Vaanne (< Home,
Hornnes, VprnP) från äldre tid ofta skrivits Hodne, Hodnes, Vaadne.
Naturligtvis måste man dock, som utg. f. ö. själv antyder, vara
försiktig i sina slutsatser, då det ju ej är uteslutet, att former från
kringliggande dialekter kunna vara inblandade i ordsamlingen,
eller att (som i det första fallet) den vanliga (danska) skriften
kunnat öva sitt inflytande.
F. ö. har ordsamlingen betydelse icke blott såsom bekräf-
tande andra uppgifter om ord i målet eller såsom härifrån upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
