Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 Åkerblom: Bonet.
tydelsen förekommer i vårt språk i olika former: bonet {t. ex. Mes-
senius Disa 6 , Phrygius 3 Likpred. 49, i Line. — som översättning
av tiara), bonnett (Förteckn. öfver bert. Johans lösegend. 1563 29),
bonneete (Voc. lib. afd. 26 1 c. art. Pileus), bonätte, bonäthe, bonäte
n. (Ernhoffer Enchir. 100, Balok Esop. 72, Tempeus Specula 189)*).
Columbus förklarar i sin Orde-skötsel (Hesselmans edition) 7 i
anslutning till Stiernbielm: ”Fransoserne (ha av oss fått) Bonnet
Sv. *Bonäte huwu-bonad”. Dessutom erinrar jag mig ha i en hand-
ling från senare delen av 1500-talet sett ordet i formen båneth (mössa).
Bonet, båneth ansluta sig sannolikt till det fr. bonnet, bonnett
och bonät(h)e (bonätte) till fr. bonnette.
Det är klart, att förhållandet ej är sådant, som Stiernhielm
och Columbus tänkt sig det, utan att det är svenskan, som lånat
ordet från franskan. Då det franska o hade närmaste likheten med
det öppna svenska o, har ordet, när det haft huvudton på första
stavelsen, slutit sig till den grupp svenska ord, som hade detta o
i sin huvudtoniga stavelse. Och då flera av de hithörande orden
med » efter o hade «-ljudet kort (utom don, spona och hona
t. ex. mon, honung, honung, dona) har lånordet helt naturligt rönt
inverkan av dessa. Å i det ovan nämnda båneth kan lätt förklaras
genom det stundom förekommande bruket av denna bokstav i en
del av orden med öppet o (se t. ex. Columbi skrivning sådh, jus,
jusculum, bådh, nuncius, præceptum, med angivet uttal av å som
öppet o). Icke heller kan akcentueringen vara något hinder för
det franska ordets överförande till svenskan i formen bönet. Såsom
bekant erhöllo franska namn av samma akcenttyp som bonnet under
1700-talet och ännu ett gott stycke in på 1800-talet i svenskan
åtminstone fakultativt huvudton på förra stavelsen och akc. 2 .
Exemplen från den gustavianska tidens diktning äro mångfaldiga;
så använder bl. a. Kellgren Voltaire, Rousseau, Boileau trokaiskt
betonade, en akcentuering, som när akc. 2 användes, åtminstone i
musikaliskt hänseende väsentligt mera närmar sig den franska, än
vad fallet är med den numera i vårt språk vedertagna. Det kan
ju också förtjäna nämnas, att åtminstone ett ord, som till sin bild-
ning är tämligen analogt med bonnet, nämligen baner, brukat som
namn, ännu på 1800-talet har att uppvisa en från äldre tid kvar-
stående växling i betoningen: Båner och Banér (SAOB). Bon{n)et
i betydelsen segel har hos Sigfridi Gåås kong tydligen huvudton
på förra stavelsen, hos Rosenfeldt (Hanselli XVI 781) på den senare,
som är rimstavelse (båda ex. från SAOS).
Av vad som här sagts, torde framgå, att Aurivillii bonet är
en försvenskad form av det fr. bonnet, samt att det sannolikt —
åtminstone fakultativt — haft huvudtonen på den första stavelsen.
*) De omtalade ex. alla från Sv. Ak. Ordb. samlingar (SAOS). F. ö.
flnna vi där ordet (i den-genus) ännu 1825 i betydelsen hatt och mössa (Mag.
f. Konster, Nyh. o. Moder). I befästningskonsten och såsom namn på ett
segel förekommer det även i nysv. o
Axel Åkerblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
