- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettionde Bandet. Ny följd. Tjugosjätte Bandet. 1914 /
343

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytningen i fno. språk. 348
H:s hypotes egnat spörsmålet, finner jag, att min uppfatt-
ning, att frågan måste besvaras nekande, avgjort var riktig.
H. menar däremot att, såsom nämnt, t. ex. ett urnord.
*feta ljudlagsenligt blev isl. fe t, att ett urnord. *selan ljud-
lagsenligt blev isl. selr ’själhund’ (i motsats till fsv. siæ l) etc.
Enligt denna hypotes skulle alltså redan på ”urnordisk”
tid det västnordiska och det östnordiska språket hava gått
hvartdera sin väg i en så viktig fråga som a-brytningen.
Redan detta antagande väcker betänksamhet. I så fall
nödgas man åtminstone att förlägga den ”urnordiska” tidens
slut till en icke obetydligt avlägsnare period än den nu
vanligen antagna.
Men också en annan betänklighet av teoretisk natur
finnes. Som bekant inträder den äldre w-brytningen icke
blott i långstaviga ord (*ferpUR >
■isl. fio rp r etc.), utan också
i kortstaviga ord ifm etuR ;> isl. m iopr fg e b u > isl. g io f *keluR
z>isl. kiolr, *meku ;> isl. m iok etc.). Även enligt Hesselman
hava i de västnord. språken de kortstaviga orden fått äldre
w-brytning. Men medgives detta, så är det tydligen mycket
påfallande, att den äldre a-brvtningen skulle hava uteblivit
i dylika ord, men blott i de västnord. språken (och i vissa
svenska dialekter), så att t. ex. nom. ack. pl. *fetu ’fjät’
ljudlagsenligt skulle ha blivit *fiot i hela det nord. språk-
området, och tillika nom. ack. sg. *feta ljudlagsenligt skulle
ha brutits till fiat i de östnordiska språken, men i skarp
kontrast härtill nom. ack. sg. *feta på västnordiskt område
ljudlagsenligt skulle ha resulterat i fet.
Hvad som emellertid här framför allt måste fälla ut-
slaget, äro icke teoretiska överväganden ensamma, utan det
föreliggande västnordiska språkmaterialet självt.
I fall man kan visa, att i, om också blott ett enda,
kortstavigt ord äldre a-brytning otvivelaktigt inträtt, så är
naturligtvis H:s hypotes fallen, och motsatsen isl. fet : fsv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1914/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free