Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844 Kock: Brytningen i fno. språk.
fiœt måste då naturligtvis förklaras på annat sätt än det av
H. föreslagna.
Som bekant äro i de fornnord. språken obetingat de
flesta ord långstaviga. Av de jämförelsevis mindre talrika
kortstaviga orden hade blott ett mycket ringa antal kort e
1 rotstavelsen, och blott i m ycket få dylika efterföljdes rot-
stavelsen av ett i literaturspråken förlorat a-ljud. Det ma-
terial, som man över huvud rör sig med, är alltså skarpt
begränsat, men trots detta finnas ord, som dels direkt mot-
bevisa, dels tala bestämt emot H:s hypotes. Jag anför följande:
Urnord. pronomenet *eka ’jag’> fornvästnord. iak, i ny-
norska bygdemål jeeg, je.
H. fäller om detta fór i fråga varande spörsmål ytterst
viktiga fornnord. ord endast detta lakoniska yttrande (s. 44) :
”västnord. ek ’jag’, östnord. iak : urnord. eka?, och han näm-
ner detta såsom ett stöd för sin åsikt, att äldre a-brytning
skulle ha uteblivit i kortstaviga västnord. ord.
Att dömma av detta yttrande har H. alldeles förbisett
det ytterst viktiga faktum, att formen iak påvisats åtskilliga
gånger även inom fornnorskt språkområde. Jag erinrar om
följande exempel:
I skriften ”Det Arnamagnæanska haandskrift 810 qvarto.
Saga Olafs konungs Tryggvasonar” (utg. av Groth 1895) möter
man s. 53 r. 20 ”jak hefï bedit dottur . . Handskriften, som
publicerats redan i Fornmanna sögur X (1885), är enligt Groth
Inledningen s. XXXXVIII skriven i Norge under 1200-talet (tro-
ligen dess förra hälft1). Redan Vigfusson har i IED. framhållit
denna form jak i st. f. det i fnorskan vanliga ek.
Både formen ek och formen jach anträffas i ett Agm under
Findzons brev från år 1383 enligt Hægstad Maalet i dei gamle
norske kongebrev (\7idensk:s selskabs skrifter I 1902 nr 1 s. 25).
I ett diplom från Anst (Hialtland), utfärdat år 1465 och
tryckt i Dipl. norv. II, 641 f., heter det: ”Ollum monnum them
sem thetta bref sæ ædher høra sendher Andres William son q. g.
ok sina kunnikt giorandhe medh thesso mino vpno brefue at jak
hafwir selth . . . Fframdhelis kennist jak at ek hafwir vpboret. . .
‘) K&lund daterar handskriften till tiden 1250—1800 i sin Katalog h.
2 s. 546 nr 1044.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
