- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettionde Bandet. Ny följd. Tjugosjätte Bandet. 1914 /
356

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

856 Koek: Brytningen i fno. språk.
men fór så vitt jag förstår, är detta dock hans mening.
Han yttrar s. 68 f :
”Som jag redan förut antytt, består skillnaden [i språket väster och
öster om Kölen] däri, att svenskan har brytning även av a, som synkoperats
efter kort stamstavelse : sv. fjä t, västn. fet. Emellertid är det inte så, att
den ’svenska’ brytningen påträffas, så snart man gått över svensk-norska
gränsen. De västra delarna av Sverige ha till en del brytning efter norska
principer, men ju längre man kommer mot öster, desto flera bli fallen av
brytning. Det är nog knappast så, att det kan dragas en klar gräns, gäl-
lande för alla de hithörande orden: de moderna dialektgeografiska under-
sökningarna ha lärt oss, att åtminstone i vissa fall, i synnerhet vid sådana
företeelser, som blott röra en liten del av ordförrådet, exemplen gripa över
på varandras område, så att man långt in på den ena dialektens område
kan påträffa en form, som egentligen är karaktäristisk för den andra. Man
kan blott säga, att på ena hållet råder en princip, på det andra en annan,
men var den börjar eller slutar blir i många fall oklart.”
Till bygder med ljudlagen: ”äldre «-brytning uteblir i
kortstaviga ord” räknar H. emellertid icke blott Yästergöt-
land (jmf. s. 71), Yärmland (jmf. s. 71), västra Närike (jmf.
s. 71) och Yästmanland (jmf. s. 69, 71), utan även ”nord-
västra (och norra) Uppland” (t. ex. Skuttunge fät)*] jmf.
s, 69. Däremot skulle enligt honom (s. 69), hvad han kallar
”svensk” brytning föreligga ”åtminstone i Blekinge, Småland
(östra åtminstone), Oland, Gottland, Östergötland, Söderman-
land (hela?), södra och östra Uppland . . .”
Blott i förbigående nämner jag, att det dock torde vara
en mindre lycklig terminologi, då H. här använder uttrycket
”svensk” brytning. Även om han möjligen icke vill erkänna,
att t. ex. västgötska och värmländska äro i egentligaste me-
ning svenska dialekter, så är det dock överraskande, att man
icke ens i Skuttunge i Uppland ett par mil från Uppsala
skulle hava en värkligen svensk dialekt.
Yida viktigare än terminologien är dock frågan: har
värkligen i kortstaviga ord den äldre a-brytningen uteblivit
i de av H. nämnda målen?
Frågan måste naturligtvis besvaras genom granskning
av kortstaviga ord. Yisar det sig, att ett eller flera dylika
i dessa mål avgjort hava äldre a-brytning, så är H:s upp-
fattning tydligen oriktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1914/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free